Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hemma på gårdarna

Annons

"Regeringen", tjoar taxichauffören, med rödhårig fästmö i Stockholm, "är ett gäng lögnare! Efter semestrarna blir det nya demonstrationer"! Vi är på väg ut till Pireus och vidare till en av öarna. "Det här landet behöver nya politiker, inte ännu en omgång av de två dynastierna. Vi lever i ett kungadöme!"

Inga invändningar möjliga, Grekland är på väg utför, kanske också utanför EMU, om inte Bryssel bisträcker med en omgång nya miljarder för att hålla igång ekonomin. Några hundra miljarder för att undvika det värsta, en ekonomisk kollaps eller statsbankrutt.

Notan läggs ut på befolkningen, att betalas solidariskt. Som vanligt i det här landet undkommer etablissemanget det värsta, det finns alltid kryphål där miljonerna kan stuvas undan i väntan på bättre tider, eller en ny regering.

En kväll i det ugnsheta Aten gick vi till vår kinesiska krog. Stängd, jalusierna nerdragna. Vi hör oss för, vad har hänt vår pakistanske vän? Ingen vet, men krogen nersläckt i tre veckor. Kanske har de kinesiska ägarna och vår vän åkt hem till respektive katastrof; översvämningar dränker delar av Kina och Pakistan.

Razi, vår vän, har hustru och två små barn hemma, hur har det gått? Kanske svar när vi återvänder till Aten om en vecka.

På Naxos är det nästan 40 grader, "ovanligt varmt", säger hotellägarens son. Sommarlovet i receptionen, studier till civilingenjör vid universitetet i Patras. Han hyllar Olof Mellberg, en lysande back. Mikael Nilsson var också bra .

Han kan namnen på alla svenskar som spelat i Grekland, plus Zlatan, och Hasse Backe, som fick sparken efter tre matcher.

Märkligt nog nämner han AIK, "from Stockholm". Svensk fotboll når inga märkligare höjder.

Vi landar på vårt hotell, inrett med IKEAS möbler, parasoll, porslin, husgeråd och lampor.

Lars Ohly chattar med våra läsare, ser jag på nätet. Han har en del att tänka på läser jag i en annan del av nätet; bara 4,4 procent i en av alla dessa svajiga mätningar av opinionen.

Dags för kamrat fyra procent att vakna upp och hasa iväg till vallokalen, eller svara när Sifo ringer.

Ohly har, som Olofsson, kört partiet mot underjorden. Olofssons väg utför begriplig, men Ohlys? Han vinner alla debatter, smular lekande lätt sönder den förenade högerns uppblåsta självgodhet, har alltid rätt i sak och driver rätt frågor, med ett leende.

Jag får fråga Ulla Andersson om det här, hon vet allt och har alltid rätt, hon också.

Några i det största partiet lanserar en valvinnande fråga; butler i tunnelbanan. Jag nöjer mig med rubriken, för att inte falla ihop av ångest. Där Ohly fick drygt fyra procent får S drygt 31. En sådan idé till och Sahlin ramlar under 30.

Men det är väl den dominerande högerflygeln som tänkt till, en buttler passar in i den världsbilden.

Efter Sommar med Björn af Kleen lånade jag hans bok av kulturredaktionen; "Jorden de ärvde" är ett lysande historiskt dokument om den jordägande klassens resa mot modern tid. Där har de, med hjälp av Marita Ulvskog, Margot Wallström och Göran Persson lyckats behålla sina privilegier och beviljats skattebefrielse.

Väldiga förmögenheter samlas, eller plöjs ner i några adliga familjers mark, skog och fastigheter.

af Kleen besöker deras slott och herresäten, pratar med baroner och grevar, nästan alla medlemmar i det nya arbetarpartiet, och ställer några centrala frågor: Varför har socialdemokratin ett så romantiskt förhållande till den jordägande klassen? Och varför denna riktade skattebefrielse? Ingen förmögenhetsskatt, ingen arvsskatt och knappt någon skatt på årsinkomsten. Högern skänkte miljoner när fastighetsskatten förvandlades till en kommunal avgift.

Göran Persson är förälskad i baroner och fint folk som odlar den ärvda eller dyrt inköpta jorden. Det enda som saknas är väl att han utropar fideikommissernas herrar till "vårt folk". Som tack ser adeln ner på uppkomlingen, han går omkring i spetsbyxor för att passa in.

Gårdar köps och säljs, ofta av tvång. 40 miljoner för den, 55 för en annan. Avsuttna direktörer, alla kända namn, köper på sig en gård för att sätta avtryck. EU bistår med årliga miljoner för att ägor hålls öppna och gårdarna tiptop. (En "tapetfabrikör från Gävle" ägnas en halv rad).

Härliga fester där den nya arbetarklassens ritualer följs minituöst Regler gäller och skall följas. Barnen skickas till Lundsberg för att få en gedigen skolgång, fjärran grundskolans kaos, andra sänds utomlandss för att lära språk och ekonomi.

Några baroner gör sig folkliga, andra lever kvar med avstånd till drängar och pigor. När syskonen inte kan komma överens beklaganden. När söner, alltid söner, körs på porten av fäder som håller på traditionerna är det nära till tragedier. Men den nya arbetarklassen vet att hålla huvudet högt. Sorgligt med pappa, men livet går vidare.

Ofta tack vare "såssarna", som gjort detta goda liv möjligt.

Med hyrbilen snirklar vi oss ut till den överbefolkade stranden. 28 grader i det klarblå havet, jag tumlar runt och vrider näsan mot solen. Åh, vilket härligt liv! Till kvällen sveda och värk, och ett skinande rött ansikte. Den årliga läxan, som man aldrig lär. Efter några dagar är jag brun och fin.

Mer läsning

Annons