Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hugg, Ericsson och Hansson

Jag har läst igenom luntan några gånger; ”Omprövningsbeslut, ej redovisad lön, för lågt redovisad kapitalvinst, eftertaxering samt skattetillägg”. Det kostade en Gävleföretagare en dryg miljon. Skatteverket motiverar varför över några tiotal sidor.

Annons

Förbluffande läsning, märkliga detaljer. Han hade fuskat med allt som gick att fuska med, och vänligt nog rustat upp ett badrum åt en hög chef på Gavlegårdarna. Ingen faktura, inga räkningar, bara en tjänst kompisar emellan.

Det kan också skrivas; en företagare som gjort och fortfarande gör stora affärer med Gavlegårdarna fixar ett vattenskadat badrum åt den chef som lägger ut jobb och beställningar.

Muta, brukar den sortens vänskapligt utbyte av tjänster för ömsesidig nytta kallas.

 

Men åklagaren Tomas Sandström packade ner utredningen, det hade tydligen inte gått att få den till tinget före preskribitionstiden. Frågan är varför det tog så lång tid att nå fram till det beslutet.

Skatteverkets utredare har inga problem att röja upp och reda ut vad som hänt. Lögner kallas för lögner och privata utgifter på firman kallas för just det. Utredaren, Lars-Olov Wickman, gräver fram detaljer som kan tolkas som vanliga i delar av närlingslivet. Det blir inte mycket kvar av den här skattefixaren.

 

Inför Skatteverkets nitiska utredare staplas nödlögner på varandra, den ena roligare, eller sorgligare, än den andra. Skatter betalas bara av korkade, ungefär. Men de som åker fast?

Nå, nu får han betala och kanske starta om firman, om det finns något kvar.

Och Gavlegårdarna?

Av det jag läst, som Jan Huggs försök att klara ut Gavlegårdarnas komplicerade inre liv, blir jag inte mycket klokare. En bild av oreda, oklarheter och enskildheter som inte går att förklara på annat sätt än att chefen med badrummet haft fria händer att lägga ut jobb, utan besvärande pappersarbete.

En kultur av tjänster och kamratliga gentjänster.

Och en obehaglig känsla av att många visste, men valde att titta bort. Hur många införstådda?

Hugg sitter löst efter det här och den där chefen måste naturligtvis lyftas bort. Är det kanske redan gjort? Bra, för det här handlar ytterst om Gavlegårdarnas trovärdighet.

Några rader om den ständigt gnällande högeralliansen i Gävle och protesterna mot ett kommunalt bidrag till havsfestivalen fick Roland Ericsson, stadens ledande centerpartist, att sända över några rader:

”Kommunstyrelsens protokoll 080923 paragraf 161 angående Historical Ship Week i Gävle 2009 (HSW) Gävle skeppsfestival...Roland Ericsson yrkar bifall till ordförandeberedningens förslag”.

 

Nästa gång högeralliansen presenterar något eget får jag väl höra mig för om Ericsson är för eller mot, med eller utanför.

En bekant på spaning efter kantareller hittade en slagen älg. Bara rester kvar när björnen skrapat av allt ätbart. En vanlig dag i naturen, nånstans mellan E 4 och nordvästra Gästrikland, inte så långt borta. Något dämpades lusten att söka naturens härliga frukter i de allra djupaste skogarna.

Jag har, efter decennier i svampmarkerna, inte mött något farligare än några älgar, levande, en räv och djävligt många myggor. Men en hög jag steg i kunde vara efter en björn.

Den som söker undantag från strandskyddet får det. Det är, i stort sett, fritt fram att smälla upp bryggor, bygga båthus, semestervillor och röja sig en egen strand var som helst i landet. Runt Storsjön? Bönan? Strandskyddet numera reducerat till en ihålig paragraf.

Men Max Hansson, han som fick som han ville, är ändå inte nöjd med byråkraterna på Gotland; företagsfientliga, senfärdiga. Saknar allmänt hyfs, skriver han. Följer inte lagar och tror att de är något.

 

Tröst på den egna golfgreenen och vandring över de väldiga ägorna. Där är allt i sin ordning. Inget tjafs i den närmaste omgivningen.

I Stockholm berättar Mats Odell att alla är lika inför lagen. Han vet inte vad han talar om. Alla är olika inför lagen, men några är mer lika än andra. Vem då? Se dig omkring.

Mer läsning

Annons