Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur skövlingen av regnskogen hänger samman med Maslows behovstrappa

/
  • Skövlingen av regnskogarna fortsätter. Bilden visar en illegal guldgruva i Perus regnskog 2014.

Vi kan tala hur stort och brett som helst att vi måste rädda klimatet. Men om vi inte ser sambandet mellan mammon och miljö har vi ingen chans.

Annons

Ekonomi och klimatpåverkan är hårt sammanflätade. Ett exempel är regnskogen. Trots att politiker från alla länder i årtionde efter årtionde högröstat fördömt skövlingen av regnskogen fortsätter den. Anledningen är att det inte finns några synliga ekonomiska vinster för företag eller boende som verkar i regnskogen att behålla skogen – däremot finns det kortsiktiga vinster att skövla den. Det handlar om pengar. Och om människors önskan att skapa sig ett drägligt liv.

Och just regnskogen, vår planets lunga, fokuserar det svenska GS-facket på i sin rapport i samband med klimattoppmötet i Paris. Arbetsrubriken är "Det fackliga hållbarhetsarbetet i världens regnskogsområden". Då GS-facket är facket för de anställda inom skog och träindustrin fokuserar de såklart på förhållanden inom dessa branscher, men den är läsbar för alla samhällsintresserade. (Rapporten är ännu inte publicerad, men ledarsidan har läst en arbetskopia.)

Rapporten innehåller bland annat beskrivningen av hur fattiga människor ser avverkningen av regnskogen som en möjlighet till ökade inkomster. Där det tidigare växte regnskog öppnas nu palmoljeplantage, gruvdrift, eller köttdjurshållning. Miljön har ingen chans mot mammon.

I rapporten finns även det tänkvärda konstaterandet att arbetet med att bygga upp en välfungerande hållbar skogs- och träindustri inte bara är ett hållbarhetsprojekt – utan även på många håll är ett fredsprojekt. Detta eftersom ett sådant arbete innebär fler lagliga försörjningsmöjligheter för människorna som bor i regnskogsområdena. försörjningsmöjligheter som i sin tur minskar rekryteringsbasen till gerillor och drogkarteller, eller utflyttning till storstädernas slumområden. Något som annars är vanligt i regnskogsområdena. Det är först när jobb som skapar välfärd byggs upp som de alternativa, mindre uppbyggliga livsvalen, kan väljas bort.

Vi måste inse, världens samlade ledare i Paris måste inse, att ett hållbart klimat hänger samman med jämlikhet. Ni kommer ihåg Maslows behovstrappa: först när de grundläggande behoven av mat, kläder, tak över huvudet, är uppfyllda orkar vi bry oss om annat. Som miljön och klimatet till exempel.

De allra flesta av jordens sju miljarder människor bidrar knappt alls till resursslöseriet och miljöproblemen på jorden, de är helt enkelt för fattiga. Att dessa människor till främsta del fokuserar på att öka sina inkomster för att klara försörjningen är inte svårt att föreställa sig.

Vi bör vara eniga i kampen för att alla människor, precis alla, ska ha en god levnadsnivå. Det är ett mål som kräver ökad fokus på jämlikhet, men även ökad fokus på miljöarbetet. Planeten skulle inte mäkta med den rika världens konsumtion och levnadsvanor flera gånger om. Därför måste det till en omställning.

Vi måste klara av att bygga samhällen hållbara, och det är till största delen den rika världens ansvar. Vi har byggt en stor del av vår konsumtion på produkter som tillverkas i tredje världen. Det innebär att vi har flyttat vår klimatpåverkan till den fattiga delen av världen. Som tur är har utvecklingsländerna västvärldens misslyckande att ta lärdom av. Samma misstag behöver inte göras igen.

För att nå klimatmålen måste vi satsa på klimatsmart byggande, utbyggd kollektivtrafik, hållbara energilösningar och bärkraftig konsumtion.

På samma sätt måste vi göra det ekonomiskt intressant att bevara regnskogen. Samtidigt måste det bli ekonomiskt kännbart att skövla den. Riktigt kännbart.

Det här är politikens ansvar. Det är besked vi måste få från Paris.

LÄS ÄVEN: Kinas utsläpp är även dina utsläpp

LÄS ÄVEN: På tok för billigt

LÄS ÄVEN: Låt kolet ligga kvar

Mer läsning

Annons