Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen pakt för oss

/
  • Nöjda. I fredags beslutade eurozonens ledare med Frankrikes Nicolas Sarkozy och Tysklands Angela Merkel i spetsen om en europakt. En pakt som innebär en tydlig överstatlighet gällande den nationella ekonomiska politiken. Arbetarbladets ledarskribent menar att Sverige bör säga nej till att delta i pakten.

De har ingått en pakt, euroledarna. (Egentligen är det Tysklands Merkel och Frankrikes Sarkozy som har beslutat om pakten, de övriga euroländerna har liksom inte haft så mycket att säga till om.)

Annons

För de 17 länder som har euron som valuta är pakten sedan i fredags ett faktum. Övriga EU-länder får själva bestämma om de vill ingå. I Sverige går åsikterna om deltagande vitt isär. Björklund säger ”ja”, Juholt ”nej” och Reinfeldt ”kanske”.

Innan vi skriver under kan det vara på sin plats att bena ut vad den här pakten egentligen innebär för de länder som skriver på. Det handlar i slutändan om makten över den nationella ekonomiska politiken.

Tanken med pakten är att rädda den krisande ekonomin i euroländerna, så Merkel och Sarkozy har bestämt sig för att hålla stenkoll på ländernas nationella ekonomi. Pakten innebär bland annat att EU-kommissionens tjänstemän kommer att få tillåtelse att förhandsgranska medlemsländernas statsbudgetar – innan de antas av det nationella parlamentet – och kunna komma med krav på förändringar. ”För mycket pengar till a-kassa och sjukpenning, för lite till företagssubventioner? Gör om”.

Ett land ska bara tillåtas ha 0,5 procent av BNP i årligt budgetunderskott. (Något som kommer att skrivas in i medlemsländernas grundlagar). Syndande länder kommer att få automatiska sanktioner från EU.

Euroledarnas ensidiga lösning på den ekonomiska krisen handlar om att dess ledare (i alla tider) har (haft) en marknadsliberal syn på hur den ekonomiska politiken ska styras. I stället för att i kristider satsa på utbildning och investeringar dras svångremmar och skruvar och muttrar åt så hårt det bara går. Och, sedan dras det åt ännu lite mer.

Det här innebär att ländernas ekonomier stryps, människor får mindre pengar att spendera och den negativa spiralen blir allt värre. Samtidigt som allt fler människor blir fattiga kommer Europas ekonomi att bli allt kärvare.

Den nu beslutade europakten innebär en tydlig överstatlighet, där mycket viktiga beslut riskerar att flyttas från Sverige till Bryssel. (Alltså precis det som EU-skeptikerna varnade för inför EU-omröstningen.)

Senast i mars ska avtalet vara undertecknat. Britterna har redan sagt sitt om europakten: ”No thanks”. Det vore klokt av Sverige att säga det samma.

Mer läsning

Annons