Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte en fråga om jobb

/

Slutförvaring av kärnbränsle är inte först och främst en fråga om arbetstillfällen. Snarare framstår det som ytterst märkligt att tala om slutförvaring av kärnbränsle som en fråga om arbetstillfällen. Att det handlar om en investering på 20 miljarder kronor i Östhammar förändrar inte detta faktum.

Annons

Utredningsarbetet rörande placeringen av en svensk slutförvaring har pågått i 30 år. Den internationella principen är att varje land tar hand om sitt eget avfall, vilket är en klok princip att hålla sig med eftersom hantering av avfallet annars lätt skulle riskera att bli ytterligare en börda att bära för världens utvecklingsländer. Nationellt styrs placeringen av slutförvaring av frivillighetsprincipen, det vill säga att en kommun måste ställa upp frivilligt.

Men få kommuner har anmält sig som frivilliga. Och folkopinionen mot slutförvaringen har ofta varit stark på aktuella orter. Därför valde man i mitten av 90-talet att inrikta sig på de fem orter i landet som redan hade kärntekniska anläggningar.

Slutligen återstod bara Oskarshamn och Östhammar. Inte på grund av att dessa orter var de absolut mest lämpade att placera ett förvar på ur säkerhetssynpunkt. Men för att frivillighetsprincipen styrt processen och dessa kommuner var två av få som anmält sig som frivilliga. Säkerheten avgjorde slutligen i valet mellan Oskarshamn och Östhammar och därför blev det Östhammar. Det säkraste alternativet av de tillgängliga alternativen.

Riskfri hantering handlar det inte om. Avfallet ska transporteras, kapslas in och förvaras. Slutförvaringen måste vara beständig i 100 000 år, ett tidsperspektiv som inte är greppbart för någon av oss och därför även torde försvåra planeringen av slutförvaringen och val av metod.

Nu tycks dock en på många sätt märklig utredningsprocess slutligen vara över och kärnbränsletippen se ut att hamna i Östhammar.

Den pragmatiska inställningen till förvaringen av 12 000 ton kärnsopor är att vi måste ta hand om avfallet och att slutförvaringsstationen ju måste ligga någonstans, så varför inte i Östhammar om denna plats anses fylla alla säkerhetskriterier och dessutom frivilligt ställer upp på det hela.

Den framåtblickande ståndpunkten handlar däremot om att vi bör avveckla en typ av energikälla som producerar sopor som måste förvaras i 100 000 år.

Mer läsning

Annons