Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte ett parti som andra

Annons

Partiledaren Jimmie Åkesson framför en banderoll med texten

Nej, Sverigedemokraterna är inget parti som andra. Vi gör oss själva en otjänst om vi betraktar detta parti som bygger på rasism och högerpopulism som ett gängse parti bland de sju övriga i Sveriges riksdag.

Sverigedemokraterna står precis som många av sina systerpartier runtom i Europa stadigt på fyra ben där motståndet mot invandring är det klart dominerande. Därutöver kännetecknas partiet av ett motstånd mot jämställdhets- och hbtq-frågor, en uttalad klimatskepticism samt ett starkt kulturförakt.

Det senare visar sig tydligt när de lokala Sverigedemokraterna i veckan lade fram sin skuggbudget,

Precis som de övriga partierna i Gävle kommunfullmäktige säger sig Sverigedemokraterna vilja satsa på skolan och omsorgen. Det som skiljer partiets budget från de övrigas är slakten av Konstcentrum och Symfoniorkestern, vilka Sverigedemokraterna vill avveckla.

För vad ska vi med till kultur egentligen? Vad ska det vara bra för? Det enkla svaret är: för demokratins skull. Vilka kulturyttringar vi helst föredrar är individuellt, men en levande demokrati kräver fri kultur. Ett kulturliv som provocerar, som utmanar vår världsbild, ifrågasätter och bidrar till att vi tvingas utveckla vårt sätt att tänka är livsnödvändigt för ett demokratiskt samhälle. En rosa lastbil som står på höjden i en rondell är en sådan provocerande kulturyttring, likväl när den San Fransiscostationerade konstnären Allison Smith visar sin syn på hantverk på Konstcentrum som Arbetarbladets Bodil Juggas skrev om i Arbetarbladet för ett par veckor sedan och när François Leleux tar sig an Richard Strauss oboekonsert i Gävle konserthus, vilket hänförde Arbetarbladets Lars Westin till den grad att han satte rubriken "Världsklass!". Ett kulturliv som endast består av den kultur som massan, och styret, förväntar sig är inte ett kulturliv för ett demokratiskt samhälle. Däremot är det ett kulturliv som kännetecknar ett diktatoriskt samhällsstyre.

Konst i Gävle

Att Sverigedemokraterna, i samklang med sina systerpartier förnekar klimatforskningen visar Arbetarbladets medarbetare Kjell Wolves tydligt i en debattartikel i DN-kultur för en tid sedan. Trots att den globala medeltemperaturen stiger för varje år, slår Sverigedemokraterna och deras systerpartier ifrån sig alla bevis för att så sker, med garderingen att skulle det ändå vara så att jorden blir allt varmare, så är det i alla fall inte på grund av mänsklig påverkan. Och egentligen så är nog klimatforskningen en del av en illvillig rörelse, som Franska Front nationals Europaparlamentariker Mireille D'Ornano påstod i en intervju med den brittiska tidningen The Guardian där hon avfärdar FN:s klimatförhandlingar som ett "kommunistiskt projekt".

Nog måste det vara väldigt enkelt att vara nationalist, att vara Sverigedemokrat? Att slippa ta ansvar. Att bara se till den egna lilla nationen. Att slippa se de globala konsekvenserna av västvärldens allt större konsumtion. Skygglapparna på och bara köra.

Det fjärde benet, antifeminismen, föraktet mot jämställdhetsfrågor, hbtq och genusforskning genomsyrar dessa partier, inte minst de svenska Sverigedemokraterna. Den heterosexuella kärnfamiljen är norm, homosexualitet något abnormt. Starka män bygger landet, kvinnorna tar hand om hus och hem. Aborträtten ska beskäras, prideparader motverkas, genuspedagogiken hånas.

Det här är något som för en utomstående kan upplevas ganska motsägelsefullt då Sverigedemokraterna förklarar sitt starka motstånd mot invandringen med hotet mot kvinnan. Hur invandringen leder till att svenska kvinnor riskerar att utsättas för våld och hot av utländska män som inte är uppvuxna i den svenska, jämställda, kulturen. I dessa fall säger sig Sverigedemokraterna vara stolta över vårt land som kommit så långt i kampen för kvinnors rättigheter. För att i nästa sekund motverka allt som skulle föra kampen vidare.

Sverigedemokraterna är inte ett parti som andra. Det är ett parti som bygger hela sin existens på hat. På rasism, kulturförakt, klimatförnekelse och antifeminism. Att normalisera detta parti är att normalisera hatet. Vi som vill se ett annat samhälle måste orka göra motstånd.

LÄS ÄVEN: En vanlig dag i Sverigedemokrat-land

LÄS ÄVEN: Nazism i går - "asylkritik" i dag

LÄS ÄVEN: Att vara tyst är att acceptera rådande ordning

Mer läsning

Annons