Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte konstigt om läraren tappar lusten

/
  • Pressad. Förutom undervisningen tynger byråkratiska arbetsuppgifter lärarna. Bilden är tagen i ett annat sammanhang.

Annons

Makten över arbetets innehåll, är bland det mest utmärkande för en professionell yrkesroll. Hur många lärare känner att deras arbetssituation motsvarar beskrivningen?

I boken ”Hets” (2011), skriven av Sven-Eric Liedman, redogör läraren Helena von Schantz för ett själsdödande arbete som till stor del handlar om att producera ”åtgärdsprogram, utvecklingsplaner, händelserapporter, omdömen, betygsvarningar, protokoll och uppföljningar på desamma tills ögonen blöder”. Lägg därtill att många lärare dessutom har att fylla tomrummet efter den numera bortrationaliserade vaktmästaren, fritidsledaren, studievägledaren, biträdande rektorn ... Likväl säger varenda politiker och skolforskare att läraren är helt central för elevers lärande.

Vi tittar på Finlands framgångsrika skola och ser en lärarroll präglad av självständighet och goda utvecklingsmöjligheter. Sådana exempel finns också i Sverige. Det handlar om kommuner som har kraftsamlat för att skapa en driven miljö för inlärning, kännetecknad av engagerade skolpolitiker, kompetenta lärare och höga förväntningar på eleverna.

Resultatet visar att även skolor i kommuner med hög andel låginkomsttagare och stor arbetslöshet kan prestera stordåd. Men detta är inte den generella bilden av svensk utbildningspolitik. Då är det lättare att känna igen sig i Helena von Schantzs deprimerande beskrivning; läraren har lika mycket att tillfredsställa byråkratens krav på kontrolluppgifter som elevens behov av kunskap.

Jan Björklund (FP) lovade en förbättring av sakernas tillstånd. Men vad som snarast framkommit är en återkommande kritik mot att skolministern på rekordtid baxat igenom flera snabba, dåligt genomtänkta, underfinansierade och administrativt betungande reformer. Trots att vi vet vad som måste göras, lyfta lärarna och ge dem större makt över arbetets innehåll, fortsätter vi i praktiken att trycka ner dem allt djupare i stövelskaften.

Kalle Olsson

Mer läsning

Annons