Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag är för naiv för att bli politiker"

/

Den här veckan är ledarsidan särskilt nyfiken på: Stina Oscarsson, ny chef för Radioteatern. Tidigare konstnärlig ledare för Orionteatern.

Annons

Vi träffas i bottenvåningen i Kulturhuset i Stockholm, i kaféet vid Sergels torg. Stina dricker te.

Hur kom det sig att det blev teater?

- Dels tack vare att mina föräldrar läste så många sagor när jag var barn. Dels tack vare den kommunala musikskolan i Skellefteå. Där lärde jag mig spela kontrabas. Det ledde till att jag sommaren innan gymnasiet medverkade som musiker i Västerbottensteatern. Det var en oerhört stor upplevelse. Då, när jag var 15, bestämde jag mig för att jag skulle bli regissör. Men det är inte så att jag inte har tvivlat. Det gör jag ständigt. Men mitt tvivel har väl snarare handlat om jag ska jobba med konst eller om jag ska jobba med politik.

Varför inte politik?

- Jag har funderat på det där, och svaret är att jag tycker att det är fel på de grundläggande värderingarna i samhället. Jag tror att det går att förändra, men än så länge är jag för naiv för att bli politiker. Jag föredrar att kämpa för det jag tror på i stället för mot det jag inte tror på. Och jag värnar nog för mycket om min tankes frihet.

Vilka grundläggande värderingar syftar du på då?

- Att den ekonomiska tillväxten ligger som grund för hela vårt mål med samhället. Det påverkar vår moral, vår människosyn, våra värderingar. Det tror jag gör att vi går mot en ganska allvarlig utveckling.

Men ska vi motverka människors strävan att få det bättre?

- Det beror på vad vi menar med bättre. Hela tillväxtens idé är att om jag det här året köper en t-shirt i månaden, så måste jag nästa år köpa två och året därefter köpa tre. Det menar jag inte är hållbart. Rent konkret kommer jordens resurser att ta slut. Här, i Sverige, behöver vi faktiskt inte öka vår materiella standard. Men den behöver utjämnas.

Men har inte tillväxten gjort att de allra fattigaste har fått det bättre?

- Jo, tillväxten har varit nödvändig. Men nu har vi kommit till en punkt där de allra fattigaste länderna måste få en möjlighet att lyfta sig ur fattigdomen. Då måste vi här göra avkall. Det måste ske en fördelning, det är jag övertygad om.

Vad menar du är samhällsproblemet i dag?

- I dag skapar vi vår identitet genom konsumtionen. I dag är prylarna våra berättelser. Jag tror att det här tänket gör oss väldigt, väldigt fattiga. Vi glömmer att det finns helt andra berättelser. Jag menar att vi bygger upp hela vår identitet på falska grundvalar.

Nu kommer en massa människor som arbetar i Sverige att tycka att du har fel. De tror att du vill ta jobben ifrån dem. Om du säger att vi inte behöver köpa de saker som de producerar.

- Vi behöver köpa saker, men kanske inte i den omfattningen som vi gör i dag.

Men kommer vi inte att förlora en massa jobb då?

- Jo, men det finns en hel del andra saker som vi behöver göra i stället. Utbildning och sjukvård kommer alltid att behövas. Vi kommer alltid att behöva hus, kläder, konst, kultur och jobba aktivt för fredsfrågor. Nog kommer det att finnas saker att göra.

I en debattartikel i Aftonbladet skrev du att du känt dig nödgad att ta ett uppdrag åt en vitvarufirma.

- Nja, jag var inte tvungen. Jag blev tillfrågad. Sa nej två gånger. Sedan bestämde jag mig för att göra det och samtidigt skriva en artikel. Som en närstudie av vad som sker kulturpolitiskt i dag. Jag kommer inte att göra om det.

Vad har du fått för reaktioner på att du regisserade åt ett företag?

- Nä, men inga. Alltså, det är så det ser ut i dag. Alla gör företagsjobb. För det är ju där pengarna finns. Det är så kulturen används i dag. Som stärkning av varumärket.

Och nu Sveriges radio, hur kommer det sig?

- Jag blev så otroligt nyfiken, kände sådan lust. Och public service ligger så i linje med min idé om vad kulturpolitik är. Det är så konkret att det är något vi äger tillsammans.

Kommer vi som lyssnare att märka att radioteatern har fått en ny ledare?

- Det vore konstigt om man inte gjorde det. Jag har redan hunnit slänga in en helt ny pjäs om katastrofen i Japan och Fukushima.

Aktuella frågor alltså?

- Blandat, men gärna kommenterat av historien. Jag skulle gärna använda mig av Lysistrate (berättelsen där kvinnorna inleder en kärleksstrejk för att få stopp på krig) i kommentar till kriget i Libyen.

Du är inte rädd för att du kommer att få skit för dina tidigare utspel? Nu när du arbetar inom public service?

- Alltså, jag är ju inte partipolitisk engagerad. Hade de varit rädda för det så hade de nog inte valt mig. Det har inte varit okänt att jag har varit en aktiv kultur- och samhällsdebattör.

Till sist: Juholts tal. Vad tyckte du? Visste du att han skulle citera dig?

- Nej, jag visste ingenting. Jag var helt chockad. Framförallt att han överhuvudtaget inledde ett sådant tal med kulturpolitik. Jag tyckte det var väldigt fint att han såg det som en grund för hela den socialdemokratiska politiken.

Tror du att det kan innebära något konkret?

- Jag utgår från att människor menar allvar med vad de säger, vilket innebär att Socialdemokraterna kommer att behöva rycka upp sin kulturpolitik. Rejält. Och det kan vara bra. För då finns det verkligen ett alternativ till alliansens kulturpolitik. Det skulle hela debatten må bra av.

Mer läsning

Annons