Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jaget och laget

/
  • Rätt av Pärssinen. Raimo Pärssinen klev i går fram i Arbetarbladet och förkunnade att han anser att Mona Sahlin bör avgå. Pärssinen har rätt, skriver Jenny Wennberg i dag i sin ledare.

Sahlin tänker inte låta sig skåpas ut av partiet. Hon har tagit strid. Trots att det bara gynnar jaget och inte det lag hon så många gånger framhävt som viktigare än allt annat.

Annons

Raimo Pärssinen klev i går fram i Arbetarbladet och förkunnade att han anser att Mona Sahlin bör avgå och att hon borde ha meddelat detta i stället för att kräva att samtliga platser i VU och partistyrelse ställs till förfogande. För att ge partiet tid att hitta nästa partiordförande. Pärssinen har rätt. Att han väljer att gå ut visar oss exakt hur stort missnöjet är internt mot Mona Sahlin. Och varför hon inte kommer gå segrande ur den strid hon nu initierat.

Inom Socialdemokraterna har makten i sig blivit viktigare än vad makten kan användas till. Knappast en väg som leder fram till valsegrar, det visar bland annat utvecklingen inom det franska Socialistpartiet. Men det betyder inte att Socialdemokraterna inte kan vända utvecklingen. Det betyder bara att det krävs en förändring av både partikultur, person och politik för att kunna göra det. Socialdemokraterna måste återuppfinna sig självt och hitta det fokus på politik som gått förlorat.

Partiet måste helt enkelt forma en vision för framtiden och bestämma sig för vad det egentligen är man vill använda makten till.

Tyvärr dör visioner lätt inom Socialdemokraterna. Radikala stämmor tystas ofta snabbt. I stället för en frisinnad rörelse har Socialdemokraterna sakta blivit en omodern, hierarkisk organisation där makten koncentrerats till ett litet ledande skikt. I stället för att vara en progressiv kraft på vänsterflanken har man blivit till en förvaltande kraft i mittenfåran. Partiledarfrågan och personfrågorna är inte oviktiga. Men politiken är vad som borde stå i centrum.

Lyckas man inte forma en politik som har bärighet i människors vardag kommer man aldrig lyckas vinna några val igen, oavsett vem man väljer som partiordförande.

Kanske krävs det därför en härdsmälta för att partiet över huvud taget ska kunna resa sig igen.

Kanske är krisen inom Socialdemokraterna det bästa som hänt partiet.

Klart är i alla fall att det behövs nytt, friskt blod inom Socialdemokraterna. För taktiserandet, läckorna och utspelen visar att Socialdemokraterna håller på att ruttna inifrån.

Omsorgen om partiet är beklämmande liten.

Omsorgen om den egna makten är desto större.

Jaget har slutligen blivit viktigare än laget.

Mer läsning

Annons