Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jahapp...

Annons

Partierna försöker köpa din röst. Det brukar partier i och för sig försöka göra vid val, men den här gången är det extra tydligt. Budgivningen har varit påtaglig den här veckan, inte minst från alliansens sida, som släppt besked efter besked och toppade det hela med ett Jobbmanifest som strösslet på mjukglassen. Ett jobbmanifest som tydligt visar att kärnan i alliansens politik (oavsett poltikområde) stavas skattesänkningar. Bra för de som redan har. Mindre bra för de som inget har. Men det visste vi redan.

Vad oppositionen egentligen håller på med är däremot oklart. Alliansens jobbmanifest släpptes på torsdagen i ett uppenbart försök att avleda den mediala uppmärksamheten från SVTs utfrågning av Mona Sahlin. Responsen på det från oppositionens sida var ett utspel om barnomsorgen. (Eh?) Och när det sedan var dags för Mona Sahlin att sätta sig i studion och besvara frågor som precis som valrörelsen i övrigt 2010 handlade om frågor på marginalen, gjorde hon det utan ett gemensamt valmanifest från oppositionen i ryggen. Ett misstag. Det är inte bra för trovärdigheten att förkunna två veckor före valet att besked snart kommer när det egentligen redan borde ha levererats.

I vissa delar handlar den här valrörelsen om absolut ingenting. I fredags avslöjade Niklas Svensson på Expressen att Thomas Bodström har ett liv. Ja, alltså, ett liv utanför det Socialdemokratiska partiet. Bodström avviker för några dagar till USA med familjen för att förbereda höstens flytt. Det blev i Expressen till krisrubriker om att Bodström överger och sviker Sahlin. Bodström har en fru också. Och hon heter inte Socialdemokraterna. Eller Mona Sahlin.

Socialdemokraternas valrörelse borde inte stå och falla med Thomas Bodström. Det gör den knappast heller. Även om Expressen försöker få det till just detta i högvinklad skräpjournalistik. Med tanke på de extremt goda förutsättningar som finns för kommunikation i dag, telefon till exempel, och internet (sic!), är en tripp över atlanten knappast ett problem. Bodström vars mest minnesvärda bidrag så här långt i valrörelsen för övrigt varit att kissvägra i P3. Inte ens Bodström gillar Bodström-samhället.

Och så var det ekonomidebatt i veckan. Spänstigt, med tanke på det ospänstiga område som avhandlades. Däremot kan värdet i hur-mycket-kostar-mjölken-frågorna ifrågasättas. Det här är Sverige. Människor som Thomas Östros och Anders Borg handlar sin mat själva. Att de tittar på kvittot jämt trodde väl ändå ingen?

Veckan som gick bjöd också på ett nytt ord; reformambitioner, som på ren svenska betyder lova ut pengar man ännu inte har på fickan. Den retoriska inovationsförmågan är det i alla fall inte något fel på i det borgerliga blocket. Till skillnad från politiken (Det är sexigt att inte betala skatt.).

I övrigt konstaterar vi denna söndag att Valet 2010 är kampanjstrategernas val. Som dock inte bidragit till att lyfta vare sig debatt eller det politiska innehållet i valrörelsen. De stora perspektiven har gått förlorade. Bland partierna. Väljarna har däremot fortsatt fokus på jobb, skola, vård.

Och Göran Persson har tyvärr rätt.

Det är dags för oppositionen att rycka upp sig.

Mer läsning

Annons