Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jobb, krig och bocken

/
  • HÅRT ARBETE. Utlänningarna tar jobben från oss. Kriget i Afghanistan drar ut på tiden. Brynäs missar slutspelet och vem är det egentligen som tänder på Bocken?

Annons

Utlänningarna, invandrarna, svartskallarna, muslimerna tar jobben från oss.

Möjligen är det tvärtom, att försörja alla dessa snyltare, latoxar, arbetsskygga och bidragshajar kostar miljarder. Som kunde användas till något bättre. Högre pensioner, till exempel.

SD-retoriken går igen.

Om dessa främmande kastas ut ur landet stiger vi alla mot himlen. Evig sommar, solen skiner, flaggan fladdrar käckt i medvinden och alla som vill jobba erbjuds ett jobb. Bara att välja.

Så låter det i Danmark, Sverige, Holland, Italien, Grekland och Storbritannien. Där, på ön, snor indier, litauer, letter, polacker, portugiser jobben från de infödda. 3,5 miljoner britter utan jobb. Förjävligt hur det är. Brittiska jobb till brittiska jobbare!

Evan Davis, journalist på BBC, prövade retoriken mot verkligheten i en liten stad på landet. Folk på gatan vittnade; de tar jobben ifrån oss. Fler utlänningar än ädla britter i vår fina stad. Fega politiker vågar inte ta itu med själva problemet, eller den slutliga lösningen. Retoriken hämtad från BNP, brittiska nationalistiska partiet. Orden upprepas av Jimmie Åkesson och hans kadrer.

Dokumentären sändes i SVT1 sent torsdag.

Evans samlade 12 långtidsarbetslösa, äkta britter utan särskild utbildning. De spydde över utlänningarna, men fick chansen att pröva på det som stulits från dem. Fasta, okvalificerade jobb i potten.

Tre sorterade potatis, tre skördade sparris, tre fick jobb på en indisk krog, tre skulle jobba i byggsvängen. Det gick inte så bra.

Några gav upp redan före. 60 pund i veckan i understöd bättre än att slita ihjäl sig. Ingen klarade jobben utlänningarna försörjde sig på. (Och betalade skatt för). Tempot för tufft vid bandet, trots att farten dragits ner för att ge britterna en chans.

Kröka rygg för några sparrisar? Det kan balterna göra. Krogen? Hets, konstiga rätter och krävande gäster. Snickerierna? En fick spika klart, sedan tack och adjö.

Arbetsgivarna närmast uppgivna; utan litauer, letter, polacker skulle de få lägga ner. Inga britter vill, eller klarar tempot.

Börja jobba vid 5, prick?! Herregud. 12 påsar potatis i varje kartong? Vi kan bara räkna till tio. 20 pund för en heldag i sparrislandet? Hellre arbetslös.

Och hemma? Fördomar och okunnighet här som där. Samma enfaldiga, inskränkta retorik. Sanningen, så nära det går att komma, är att Europa måste öppna gränserna för att klara vård, omsorg, service och hela tjänstesektorn.

Bara ett exempel; vem orkar plocka bär för en spottstyver? Utan asiater inga lingon till köttbullarna. Ingen sylt till gröten.

Men Sverigedemokraterna tänker inte så långt. Det är ju lättare att skylla allt ont på invandrare och flyktingar. Men de skitigaste jobben kan de ju ta, här som i Danmark.

Ännu en svensk svårt skadad i Afghanistan. Sten Tolgfors och Carl Bildt beklagar, men uppgiften ligger fast; Sverige (och Nato) deltar i kampen mot terrorismen. Striderna sträcker sig till 2014, då är terroristerna utplånade. Mona Sahlin och Peter Eriksson nickar instämmande.

Men Nato, där Sverige i praktiken ingår, har andra perspektiv. Kampen går vidare, mot 2020, minst. Då har USA åkte hem och svenska soldater förskansat sig i Mazar-e-Sharif eller i den svindlande dyra ambassaden i Kabul.

Lika bra ställa in sig på kvalserien. Tafatt, fegt, idéfattigt skapar inget lag för slutspelet.

Alla var nöjda efter Linköping, vi vann ju skottstatistiken. Men förlorade matchen, kanske var det viktigare? Norrena som en vägg. Struntprat. De skott han tog hade jag tagit, lätt. Utom ett.

Brynäs är bäst i serien på hörnspel, men där vinns inga matcher. Inte en back vågar, eller kan, dra på från blålinjen. De puckar som når mål lika ofarliga som anfallsspelet. Ingen har modet att skymma målvakten. Den egne darrig som ett asplöv. 20 matcher, sex vunna.

Värst av allt; den påfrestande förnöjsamheten. Hur många lurar sig själva? Nästan alla. Vi är bra, på gång, i form, på tå. Formen är fin. Visst, och snart ligger vi sist.

Filter, magasinet för den som önskar extra långa texter. Men här en kort text, i sammandrag: Bocken i Gävle bränns av de som reser den. Ett sällskap av brännare, kanske 20, men färre som tänder på. Bland medlemmarna brandmän och idrottsledare. De har eldat upp minst tio bockar.

Den som vittnar, själv bockbrännare, erbjöds medlemskap när han släpptes ur häktet, efter 17 dagar. Sedan reste Lawrence Jones hem till USA. Skadeståndet på 100 000 lämnade han kvar i Gävle.

Historien dementeras av Eje Berglund, som här står som presstalesman för Bockkommittén. En skröna naturligtvis, eller hur är det nu? Hur många har åkt fast? Hur många går fria? Och när brinner bocken? 23 december.

Du måste beställa nytt golv, ny matta i köket, ny matta i hallen. Ring mig sen. Den terapeutiske snickaren, en oändligt förstående medmänniska, tröstar i ett öde landskap. Köket tomt, hallen uppriven, rummet en enda röra. Vi överlever med mikromat. Om några veckor återinstallation. Tomten får hjälpa till.

Mer läsning

Annons