Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jobba, jobba!

/

Förr eller senare, och för de allra flesta, ramlar kuvertet med pensionsbeskedet ner i brevlådan. Skakiga fingrar sliter fram detaljerna; hur mycket har ett helt liv av hårt arbete givit? Inte mer? Det var inte mycket.

Annons


Utan kompletterande sparande blir den, i bästa fall, utdragna pensionstiden ingen dans på rosor eller för den delen ett fortsatt liv i sus och dus, kanske till 85. Billiga kryssningar till Åland, ofta i regi av PRO, får kompensera krogkvällar, resor och annat som i arbetsåren var möjliga men som plötsligen förvandlats till ekonomiska strapatser.

Även om många 40-talister har haft det ganska hyggligt ställt blir konfrontationen med pensionskuvertet en omskakande upplevelse. Hälften kvar, på sin höjd, känns det som. Begränsat utrymme för fjärran resor, rockkonserter och den där nya bilen, racercykeln eller vattenskotern.

Ingen blir ju äldre bara för att det står 65 överallt. Men för den som läser vidare i pensionsbeskedet öppnas andra utsikter; jobba några år till och det ger flera tusen i månaden, livet ut. Högsta vinsten ungefär, för den som har ett jobb som tillåter fortsatt arbete.

Eller riktigare, den kvinna som orkar arbeta några år till kan se fram mot en någorlunda hygglig pension.

Det har allt fler upptäckt, eller tvingats inse, visar några siffror som presenterades i går. På fyra år har antalet arbetande kvinnor över 65 därför nästan fördubblats.

Men färre män jobbar efter 65, kanske som en följd av krisen som slår mot fler män än kvinnor. Nedgången finns i yrken som sliter och som drabbats hårt av krisen; byggnads- och tillverkningssektorn.

Andra gör sin plikt och kämpar på.

Det tjänar hela den offentliga sektorn på, säger regeringen och sätter den nyblivne pensionären på undantag; inga avdrag för livslångt arbete men extra jobbavdrag till den som knegar vidare. Samma orättvisa högerpolitik för ung som gammal.

Mer läsning

Annons