Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jobben finns i Norge

Annons

I bästa fall några dagars jobb, i värsta fall ännu mer tröstlös väntan på att få ett kort påhugg. Hopplöst för den inhyrde, anställd men ingen lön utan jobb. Den som ställer sig först i kön, så tidigt som möjligt, har ändå en chans.

Den kan, som Uppdrag Granskning visade, handla om att skala bananer, helst några hundra klasar om dagen. Lönen är lika låg som prestigen; men för den nödställde duger vilken hamn som helst.

Och det går att stå ut med de norska ungdomarnas lakoniska kommentarer; det är till det här vi har svenskarna. De gör skitjobbet, det som ingen norrman ens kan tänka sig. Det är ändå bättre än att sitta i Degerfors, eller Hofors och vänta på ingenting.

Så arbetslösa svenska ungdomar biter ihop, packar en väska och tar tåget till Oslo. Där finns jobben, i Sverige bara hopplöshet. 25–30 procents ungdomsarbetslöshet här, 2,5 procent på hela Oslos arbetsmarknad. Ett lätt val då för den som verkligen vill försörja sig själv.

Att bli utnyttjad hör till bilden, här som där. Rättslösa thailändska bärplockare i de norrländska skogarna, svenskar som får ta vad som bjuds i Norge. Och så några unga brats, samvetslösa svenska hyreshajar som hyr ut mögliga rivningslägenheter, där kackerlackor bygger bo.

Men i Stockholm finns inga idéer som ger jobb till unga, mer än Centerns eviga tjat om lägre ingångslöner och fackmaffian. Det självklara, att kraftsamla för att förhindra en social katastrof, ännu fler unga förtidspensionärer och en livslång passivitet finns inte ens på dagordningen.

Det verkar som om politikerna önskar att ännu fler unga tar tåget västerut, för att slippa problemen här hemma.

Mer läsning

Annons