Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kommunals strid mot människovärdet

/
  • Lenita Granlund, avtalssekreterare på Kommunal, mitten, här i arbetskläder för personal i äldreomsorgen. Hon ratade dock byxorna till tunikan vid fotograferingen med motiveringen

Annons

I januari kom nya riktlinjer för arbetskläder för anställda inom omsorgen som bland annat arbetar vid gruppboenden. Arbetskläder blev då obligatoriskt. Det är ju onekligen bra. För de anställda. Men LSS-boenden finns inte till för de anställda. De finns till för människor i behov av LSS-boende. Vilket dock såväl Kommunal som Socialstyrelsen helt tycks ha glömt bort.

Det hela handlar nämligen om riktlinjer som totalt bortser ifrån människovärdet och från funktionshindrades rätt till ett värdigt liv.

Vad de nya riktlinjerna innebär, är att den som bor på ett gruppboende, från och med januari i år varje dag i sitt hem kommer tvingas möta uniformerad personal. Arbetskläder behöver naturligtvis inte se ut som sjukhuskläder, men oavsett hur arbetskläderna utformas, handlar det om just arbetskläder. Tillhandahåller arbetsgivaren kläderna måste de uppfylla fyra kriterier rörande bland annat utformning för att inte klassas som en skattepliktig förmån. Arbetskläder skall enligt Skatteverket bland annat "vara försedda med arbetsgivarens namn eller logotyp så att de märkbart avviker från vanliga plagg". Erhåller en anställd kläder utan märkning och som inte har någon särskild egenskap, är detta att betraktas som en förmån, vilket också betyder att personalen i så fall skall förmånsbeskattas. Att hävda att det går att ta fram trevliga arbetskläder som inte leder till institutionskänsla, och som samtidigt inte ses som en skattepliktig förmån, är med andra ord att lova tjockt. Vilket är vad Kommunal gör.

Arbetskläder vid LSS-boenden är väldigt uppenbart en fråga som inte över huvud taget handlar om de boende. Inte minst om vi tittar på hur stort problemet med vårdrelaterade infektioner varit vid LSS-boenden. Eller snarare litet.

2014 började vi i Sverige punktmäta antalet vårdrelaterade infektioner vid bland annat LSS-boenden. Vad mätningen 2014 visade, var att 1,2 procent av de LSS-boende hade en vårdrelaterad infektion. 98,8 procent hade det inte. Ytterligare fokus på bland annat handhygien skulle förmodligen bidra till att få ner siffran ännu mer. Det betyder också att införandet av arbetskläder vid LSS-boenden snart sagt uteslutande handlar om de anställda, trots att det hela förpackats till en fråga om hygien.

Hela tanken med LSS-lagstiftningen är att även den som fötts med funktionshinder skall ha rätt att leva ett värdigt liv utifrån sina egna förutsättningar. Att vi infört krav på arbetskläder på LSS-boenden, innebär att vi lagstiftat om att funktionshindrades integritet skall kränkas och deras livsutrymme krympas. Och inte bara det, det här är alltså något som Kommunal stridit hårt för att åstadkomma.

Arbetskläder inom omsorgen är inte bara en fråga om de anställda. Men i ett samhälle som så uppenbart inte ser funktionshindrade som fullvärdiga medborgare, som människor med känslor, intressen, familj, anhöriga, vänner, arbeten, sexliv och drömmar, reduceras funktionshindrades hemmiljö och vardag till en fråga om vikten av arbetskläder för personal.

Så sent som i måndags var Kommunal åter ute i debatten om arbetskläder på LSS-boenden. I debattinlägget hävdar man bland annat att det går att ta fram "arbetskläder som liknar vardagskläder". Givet skattelagstiftningens utformning, är det inte så konstigt att Kommunal använder just frasen "liknar vardagskläder", väl medvetna om att vardagskläder inte kan komma på tal utan att deras medlemmar förmånsbeskattas för kläderna. Kommunals replik på ett debattinlägg signerat bland annat representanter för FUB och Autism- och Aspergerförbundet är med andra ord direkt oärligt. Farhågorna om att de nya föreskrifterna om arbetskläder kommer omforma LSS-boendena till institutionsliknande inrättningar, kommer tyvärr förmodligen att besannas. Att så är fallet, vet även Kommunal. Men det struntar man uppenbarligen i.

Om målet är att även funktionshindrade skall kunna leva värdiga liv, kan vi inte ha boenden bemannade med uniformerad personal. Vi kan inte tvinga människor att gå runt på stan med personal klädda i arbetskläder där arbetskläderna blir ett utpekande av den enskilde. Men det är alltså exakt vad vi bestämt oss för att göra.

Det Kommunal kallat för en seger, är ett nederlag för människovärdet.

Därför måste också reglerna rörande LSS-boenden ändras.

Vi kan inte återvända till en tid då människor med funktionshinder kränks med samhällets goda minne.

Det är dock vad vi gjorde i januari 2016.

Får Kommunal bestämma, så förblir det också så.

Mer läsning

Annons