Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kompromiss om kriget?

Annons

Inbjudan gällde två personer, ärendet kriget i Afghanistan. Ett samtal mellan ansvarstagande, beredda att sträcka sig mot ”nationell enighet”. Inget forum för ”konfrontationspolitiker” eller han som vägrar internationell solidaritet, att visa mognad eller inse hur världen fungerar.

Nu gäller det, ekar borgerliga politiker och deras allierade i medierna, att ”inte svika” det afghanska folket.

Lars Ohly skulle därför hållas utanför, och Reinfeldt/Bildt öppnade för Mona Sahlin med sällskap, kanske Urban Ahlin. En rent barnslig markering. Det var väl Bildts påhitt.

Men Sahlin gick ensam och visade den mognad en ansvarstagande politiker tar, också i stunder då nationens intresse står på spel.

Så högtidligt beskrivs det första samtalet om den svenska krigsinsatsen i Afghanistan. Retoriken svävar iväg, men på slagfältet samma dystra eller hopplösa läge.

Sahlin och de rödgrön vill dra sig ur och ersätta vapen med plogar, mediciner och mödravård, bland annat.

Regeringen föredrar mer av krig med målet att ”lösa uppgiften”. Först när ”jobbet är klart” kan en reträtt diskuteras.

Nu verkar Kabulkonferensen, som ser ett slut på den internationella insatsen 2014, vara ett alternativ för regeringen. Ett steg bakåt, som ställer Sten Tolgfors utanför. De rödgröna vill vara ute 2013.

En kompromiss öppnar sig; kanske uttåg med start kring årsskiftet 2011–12 och sedan en kraftfull ökning av de civila insatserna. En lösning alla kan leva med. Sedan återstår bara det viktigaste, att få ett slut på kriget.

Mer läsning

Annons