Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kongressen ger inga svar

I dag börjar Socialdemokraternas partikongress. Inför kongressen bjöd vi på Arbetarbladets ledarsida in en rad socialdemokratiska debattörer till ideologisk debatt om det Socialdemokratiska partiets framtid och färdriktning under rubriken ”Vad vilja Socialdemokraterna”. Sist ut är Carl Tham, f d socialdemokratisk utbildningsminister och ambassadör i Berlin.

Annons

Finanskrisen har visat vart den oreglerade kapitalismen leder. Bankkrascherna är de största i världshistorien. Med dem kraschade också den ideologi som varit systemets grund: att marknaderna är självreglerande och att statens roll bör begränsas.

Kraften i denna ideologi har inte stannat vid finansmarknader; den har svepts in hela samhället. Konkurrensen och vinst har kommit att betraktats som det överlägset bästa instrumentet för samhällsstyrning. Medborgare har blivit kunder, våra liv alltmer kommersialiserade.

Finanskrisens verkningar är oerhörda, med enorma statsutgifter och rekordhög arbetslösheten.

Många av de jobb som nu försvunnit kommer inte tillbaka. Det är en del av en internationell systemkris.  Klyftorna i världen består, att utrota fattigdomen tycks mer avlägset än någonsin. Ojämlikheten har ökat, inte minst i Sverige. 

Välfärdspolitiken har blivit mer repressiv, mest nu under alliansen men trenden har varit densamma tidigare. Det riktas mot de utsatta i samhället: arbetslösa, sjuka, invandrare, barn. Samhället skiktas och barnens studieresultat blir återigen alltmer beroende av föräldrarnas utbildning.

Vi står vidare inför oerhörda, unika miljöhot. De kommer kräva omfattande förändringar i konsumtion, produktion och transporter, i vårt sätt att leva.

Detta är socialdemokratins utmaningar. Det är en ny historisk situation.

Socialdemokratin måste nu bryta upp från den marknadsideologi som under de senaste 20 åren har förvandlat hela samhället till ett marknadssamhälle. Vi måste stärka den offentliga handen i ekonomin och återskapa de utrymmen i samhället som inte styrs efter marknadens principer och kapitalets intressen. Det handlar till exempel om kulturlivet och skolan som ska vårdas och utvecklas, inte främst för dess ekonomiska nytta, utan för den sociala och kulturella kraft som ett rikt kulturliv och kunskap ger individerna och samhället.

Vi måste satsa på flera jobb i den offentliga sektorn eller sektorer som gynnas av offentliga satsningar. Omläggningen till grön ekonomi kan inte ske efter marknadens kriterier – då är risken överhängande att kortsiktiga lönsamhetsintressen tar över. Det allmänna måste ta ett stort ansvar för de investeringar som måste till för att rädda ekosystemet.

Det gamla temat skatt efter bärkraft måste ges ny styrka och mening. Vår politik måste mycket mer präglas av inlevelse och solidaritet med dem som på ett eller annat sätt är utsatta i samhället. Vi måste stå på deras sida men återberätta vår huvudlinje att alla tjänar på ett solidariskt samhälle med begränsade inkomstklyftor och stark välfärd. Det kräver bland annat ett allomfattande socialförsäkringssystem som också innefattar arbetslöshetsersättning och som är inkomst- och riskutjämnande. I den globala ekonomins snabba kast och förändringar är det viktigare än någonsin.

Är detta vad socialdemokratin vill? Det vet jag inte – de politiska riktlinjer som nu föreläggs partikongressen ger inget svar på den frågan.

Men det är – efter mitt synsätt – vad socialdemokratin borde vilja.

 

Carl Tham

Mer läsning

Annons