Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konkurrens på olika villkor

Det är lätt att förstå orsaken. Men resultatet blir så fel. När staten via Arbetsförmedlingen subventionerar arbetskraft sätts den naturliga konkurrensen ur spel. Löner och villkor dumpas, företag tvingas lägga ned, kvar blir den konstligt subventionerade marknaden.

Annons

LÄS OCKSÅ:

Lönebidrag ger snedvriden konkurrens

Vi ser det främst i de branscher där kostnaden främst är löner och där utbildningskraven är låga. I taxibranschen, i restaurangbranschen – och i biltvättarbranschen.

En väl delad insändare i Arbetarbladet lyfter fram den senare kategorin. Avsändare är en företagare i rekondbranschen. Han har svårt att konkurrera med de företag vars arbetskraft till stor del betalas av staten. Insändarskribenten skriver att han måste ta mellan 2 000 till 3 000 kronor för en helrekond för att utgifter och intäkter ska falla lika ut, samtidigt som de företag han konkurrerar med bara tar 900 kronor, inklusive lackskydd. Något som borde vara helt omöjligt – om inte lönekostnaderna är minimala. Konkurrensen har satts ur spel. Och det är staten som är ansvarig.

I en intervju med Arbetarbladet förklarar avdelningschefen för Arbetsförmedlingen att de på sitt håll gör hårda kontroller innan en bidragsanställning beviljas. Så kan det såklart vara här i Gävle, och just nu. Men vi kan samtidigt konstatera att de subventionerade anställningarna de senaste åren har inneburit vilda västern i låglönebranscher som städ- och restaurang. Tidningen Arbetet gjorde för två år sedan en gedigen granskning av bidragsjobben. En granskning som visade att över 120 000 människor då hade jobb med bidrag från Arbetsförmedlingen, bidrag som kostade över 18 miljarder kronor per år. Gissningsvis har inte dessa siffror minskat avsevärt efter denna granskning. Vi har i och för sig bytt regering och arbetsmarknadsminister. Men det tar tid att vända en atlantångare som Arbetsförmedlingen och dess verksamhet.

Det faktum att vi lever med en massarbetslöshet som har bitit sig fast kring åtta procent gör att staten (läs Arbetsförmedlingen) gör allt i sin makt för att hyfsa till statistiken. Arbetsgivare som kan tänka sig gratis arbetskraft, eller till och med få betalt för gratis arbetskraft (läs Fas 3) ges öppna famnen. Men vill vi verkligen ha det så här? Bör vi inte tänka om? Självklart är det nödvändigt att den som är arbetslös får chansen att lära sig ett nytt yrke eller att visa sin redan existerande kompetens på den reguljära arbetsmarknaden, men när det leder till osund konkurrens och dumpade villkor: är det verkligen rätt väg att välja? Nog måste det finnas andra vägar?

Den nya regeringen har sagt sig vilja satsa mer på utbildning än på låglönejobb. Det är dags att visa det. Vi behöver ordning och reda på arbetsmarknaden. Företagare måste kunna våga tro på tanken att konkurrera på lika villkor utan att behöva se staten som en tredje spelare som i sin iver att göra rätt omkullkastar all möjlighet till likvärdig konkurrens.

Att långtidsarbetslösa kastas in i jobb som taxichaufför, kafébiträde eller biltvättare behöver inte vara fel. Inte om de arbetslösa samtidigt får adekvat utbildning och arbetsgivarna å sin sida inte har någon möjlighet att bygga en hel verksamhet på bidragsanställningar.

När en taxifärd, dagens lunch på restaurang eller en bilrekond blir allt billigare måste vi orka fråga oss varför. När priset går ner är det oftast någon annan som betalar. I det senare fallet staten – och den företagare som inte längre har möjlighet att fortsätta sin verksamhet.

Mer läsning

Annons