Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kris-demokraterna

Annons

Socialdemokraterna är inte det enda partiet med problem. För Kristdemokraterna är läget långt mycket värre. Det handlar om ett parti i dödsryckningar, såvida inte något radikalt förändras med både parti och väljare. 

Kristdemokraterna är ett värdekonservativt parti i en tid där värdekonservatismen är död. Det räcker med att slå på tv:n eller promenera ut genom dörren för att förstå varför Kristdemokraterna lockar så oerhört få väljare. 

Sverige är sekulariserat. Den sammanblandning av politik och religion som Kristdemokraterna ägnar sig åt avskräcker därför snarare än attraherar. 

Men Kristdemokraternas öde är inte skrivet i sten. För även om få människor röstar på Kristdemokraterna och sympatiserar med partiets politik finns underströmningar i det svenska samhället som Kristdemokraterna mycket väl skulle kunna kapitalisera på. Om man bara lyckades göra sig av med auran av tungotalande fanatism. 

Retoriken rörande verklighetens folk är därmed lika smart som den är motbjudande. Men Kristdemokraternas försök att spela på sin vanlighet för att locka väljare har uppenbarligen inte varit en framgångsrik retorik. Hägglunds pastorala uppsyn i kombination med ett parti som inhyser abortmotståndare och vad som i medel-Svenssons ögon är att klassa som kristna fanatiker gör att Kristdemokraterna inte i någon del framstår som en trovärdig representant för verklighetens folk. De människor Hägglund och Kristdemokraterna vill representera ser inte Kristdemokraterna som vanliga medel-Svenssons, som en av dem. Och de vill inte identifiera sig som vare sig homofober eller abortmotståndare eller något annat än jämställdhetsivrare.   

Svenskens självbild är dock i delar mycket skev. För även om många inte identifierar sig med Kristdemokraterna linjerar deras uppfattningar om bland annat lagstiftning och familjeliv med just Kristdemokraterna. Den stora andel av befolkningen som anser att föräldraförsäkringen inte ska delas har sin främsta talman i Göran Hägglund och Kristdemokraterna. Inget annat parti har så envetet och konsekvent motsatt sig framsteg ifråga om familjepolitiken. Precis som den stora andel väljare som är för jämställdhet i teorin, men inte i praktiken. Problemet i denna del är dock att Krisdemokraternas konservativa syn på familjen dock även innebär att man blanda annat tar avstånd från att tillskriva homosexuella rättigheter på det familjrättsliga området.

Kärnfamiljen lever och ska värnas skanderar Kristdemokraterna. Trots att kärnfamiljen i allra högsta grad är stendöd. Vilket precis som motståndet med en delning av föräldraförsäkringen har sin bakgrund i det kristna arv man är sprungen ur. Därför har också Kristdemokraterna få poäng att vinna på ett fokus på familjepolitiken. 

Kristdemokraternas främsta styrka ligger därför snarare i den värdeneutrala äldrepolitiken. Ett ökat fokus på dessa frågor är en investering i framtiden när landets 40-talister nu börjar gå i pension.

Få partier kan med samma trovärdighet strida för de äldres rätt till värdig vård och omsorg. Omsorgen om de äldre är en framtidsfråga i ett land med en åldrande befolkning. I denna del är det kristna arvet till och med en fördel. 

Kristdemokraternas fokus i valrörelsen på ”Ett mänskligare Sverige” är också ett exempel på hur partiets arv kan användas till dess fördel. Få tycker att det är fel på det här med att älska sin nästa så som sig själv. Inget parti kan på samma sätt luta sig tillbaka i denna värdegrund. I ett samhällsklimat som på många sätt präglas av kyla och avsaknad av medmänsklig omtanke skulle Kristdemokraternas kristna arv mycket väl kunna vändas till partiets fördel bara man lyckas vädra ut fanatismen som bevisligen fortfarande härbärgeras inom partiet. Men det går inte att vända denna nackdel till fördel i de delar som handlar om reproduktion hälsa och familjepolitik.

I Kristdemokraternas natur vilar en svårlöslig dikotomi; basen för partiets existensberättigande i det svenska partilandskapet är precis samma faktor som stöter bort väljare; det kristna arvet. Utan en politik som tar avstamp i detta arv finns heller inget existensberättigande. Utan den kopplingen blir Kristdemokraterna bara ett allmänborgerligt parti bland andra, vilket gör det än mindre motiverat att rösta på Kristdemokraterna.

Samtidigt är det just kopplingen till religion som gör det svårt för många väljare att rösta på Kristdemokraterna. Svensken vill inte sammankopplas med tungotal och abortmotstånd. De kan inte identifiera sig med Kristdemokraterna, trots att de på många punkter faktiskt tycker precis som Kristdemokraterna.   

Kristdemokraternas överlevnad är dock egentligen inte en fråga av vikt för andra än partiets närmast sörjande. Som blir allt färre. Konstateras kan dock att det kommer krävas långt mycket mer än ett namnbyte för att rädda partiet.

Mer läsning

Annons