Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kris som normaltillstånd

Greklands kris är en kris för hela valutaunionen.

Annons

Att vara bunden till valutaunionen innebär att sakna kontroll. Ekonomiska styrmedel som ett land som Sverige kan använda för att påverka sin ekonomi, finns inte tillgängliga för Grekland. I stället har Grekland tvingats se unionsmedlemmarna, med Tyskland i spetsen, diktera villkoren för hur landet skall ta sig ur sin kris i utbyte mot nödlån. Villkor som i allt för hög utsträckning handlat om krav på åtstramningar, i en ekonomi så svag att cancerpatienter under en period tvingats betala för sina mediciner.

Greklands ekonomiska kris är ofattbart stor. Inte minst för grekerna. En generation unga får se sina liv förspillas och deras framtid tas ifrån dem i en av politiker skapad kris där EUs krav på Grekland sett mer till ekonomi än den sociala dimensionen. Arbetslösheten har drivits upp till nivåer som ger svindel.

Ekonomisk kris går hand i hand med social kris. I Grekland har det nazistiska partiet Gyllene gryning flyttat fram sina positioner. På gatorna i Grekland bedriver de socialt arbete riktat mot grekiska medborgare för att vinna mark i opinionen. Kraven som ställts på Grekland har handlat om åtstramningar, men åtstramningarna som landet faktiskt genomfört, har inte lett till några positiva resultat. De har bara försatt landet i en än djupare både ekonomisk och social kris.

Den europeiska monetära unionen var en eliternas dröm. Resultatet av stormaktsambitionerna som bor i tankarna om en union som en federation, en Europiska stat, snarare än ett samarbete mellan länder. En valutaunion är ett av de sista stegen på vägen mot ett EU som federation. En stormaktsdröm som i grunden har svagt folkligt stöd, vilket bland annat folkomröstningarna i medlemsländerna om EUs konstitution visade. För till skillnad från vad Europas politiska elit förväntade sig, röstade bland annat Frankrikes befolkning nej till lagstiftningen. Vilket beskrevs som en kris för unionen. Det var det dock egentligen inte. Vad det hela utgjorde, var bara ett underkännande av elitens drömmar om en enad Europeisk stormakt.

Sverige sade i sin tur nej till att gå med i den monetära unionen. Befolkningen fattade ett rationellt beslut för landets räkning, som inte hade fattats av våra folkvalda. Hade frågan röstats om i riksdagen istället, hade Sverige varit medlem i dag. Men vi, medborgarna, sa nej, trots ja-sidans enorma ekonomiska övertag över nej-sidan i kampanjen som föregick omröstningen. Så här i efterhand kan det konstateras att vi skall vara mycket glada över att medlemsfrågan avgjordes av Sveriges medborgare, istället för våra folkvalda. Partiernas förmaningar och hot om ett marginaliserat Sverige, skulle visa sig grundlösa. Vårt beslut har tjänat oss väl.

Precis som Grekland inte vunnit några egentliga fördelar av att binda sig till en monetär union vars medlemmar ställer krav som knäcker en hel nation.

Mer läsning

Annons