Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lämna inte bostadspolitiken åt marknaden

Annons

115 lägenheter byggs  av NCC bakom skatteskrapan på Åsö torg.

Det finns vissa funktioner i vårt samhälle som det offentliga bör ha det övergripande ansvaret för. Sådant som skola, vård – och att säkerställa att det finns tillräckligt med bostäder till rimliga kostnader i vårt land.

Att marknadsutsätta en så viktig funktion som bostadsbyggandet låter sig inte göras smärtfritt. För byggherrarna är det såklart allt som oftast ett lyckat koncept, men för alla som är i behov av en bostad leder det till problem i varierande grad. Ofta beroende på plånbokens storlek. Det här visar sig inte minst på den svenska bostadsmarknaden i dag.

Dagens nyheter har granskat faktorerna bakom den rådande bostadsbristen. Av tidningens artiklar framgår det att en stor anledning till att det i dag i genomsnitt tar tio år från att en kommun fattar ett beslut om att bostäder ska byggas på en specifik plats tills dess att det står ett färdigt hus på platsen beror på marknadsmekanismerna: byggherrarna vill inte färdigställa för många bostäder på en gång, då riskerar nämligen priset på lägenheterna att sjunka. Det krassa systemet med utbud och efterfrågan fungerar bra när det gäller sådant som glass och märkeskläder, mindre bra när det gäller sådant som tak över våra huvuden.

Fram till 1990-talets början fanns det i Sverige en stark samhällstyrning och stora subventioner för produktion av bostäder. Staten tog en betydande ekonomisk risk i förhållande till marknaden. Men det där ändrades. I dagens bostadspolitik är marknadsstyrning den överordnade principen.

Det är samtidigt byggherren, och bankerna, som står för risken. Så deras lönsamhetsbedömning är vad som avgör om ett bostadsbyggande över huvud taget kommer igång. Sedan gäller såklart att kräma ut allt som går i just det aktuella bygget. Då ingår att det ska vara brist på bostäder. Brist driver upp priserna, så att bygga alla bostäder i ett bestånd på en gång är rent krasst en dålig affär. För byggherrarna vill säga. För de som behöver någonstans att bo hade det såklart varit en bra affär. Men nu lever vi ett samhälle där marknadsstyrning är vad som driver bostadsbyggandet.

115 lägenheter byggs  av NCC bakom skatteskrapan på Åsö torg.

Därutöver är konkurrensen inom byggsektorn skriande. Det finns fyra stora byggaktörer som i stort dominerar branschen: JM, NCC, Peab och Skanska. En liknande brist på konkurrens gäller på byggmaterialsidan där priset på varorna ständigt ökar, betydligt mer än övriga varor i samhället. Ett tydligt exempel är den svenska cementmarknaden som domineras av Cementa AB med en marknadsandel på över 90 procent av branschomsättningen. Utbud, efterfrågan. Det går att tjäna stora pengar på bostadsbristen om du är den enda som det går att köpa en viss produkt utav.

Men, kan vi inte bara besluta att de kommunala bostadsbolagen bygger bort bostadsbristen med prisvärda boenden? Hur svårt kan det egentligen vara, frågar kanske vän av ordning. Tyvärr är svaret att det har blivit allt krångligare. Tidigare var det betydligt enklare för kommunernas egna bostadsbolag att bygga nya bostäder när och där det behövdes. Det här har förändrats. Allmännyttans särställning har försvagats, detta bland annat på grund av anpassning till EU-regler och i och med att den förra regeringen drev igenom en lag som säger att kommunala bostadsbolag ska verka enligt "affärsmässiga principer". Det vill säga: marknadsstyrning. Där är vi i dag. Och i backspegeln kan vi väl konstatera att resultatet inte blev så bra.

Det stora problemet med dagens marknadsstyrning av bostadsmarknaden är att bostadsbyggande inte alltid är företagsekonomiskt lönsamt, däremot kan det vara enormt lönsamt i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Därför är det ensidiga fokuset på att marknaden vet bäst även när det gäller vår bostadsförsörjning en obönhörlig fallgrop.

Mer läsning

Annons