Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt 2015 bli året då jämlikheten återföddes

Annons

Året 2015 sköljer över oss och kanske kommer detta år att i efterhand framstå som en verklig vattendelare i historien. Det påpekas ständigt att så stora som flyktingströmmarna nu är har de inte varit sedan andra världskrigets slut och det är sant. Men det finns omständigheter som är lika viktiga som inte lika ofta påpekas.

Ett stort problem är att dessa flyktingströmmar betraktas just som en ”flyktingkatastrof”, som om det rörde sig om en plötslig naturkatastrof, en tsunami eller ett väldigt vulkanutbrott. Så är det inte. Att människor flyr från sina liv från Mellanöstern beror på att hela regionen lever i den förödande skuggan från den amerikanska invasionen 2003. Den slet sönder det irakiska samhället och födde de terrorrörelser som nu hemsöker Mellanöstern. Att den fruktansvärda Assadregimen kunnat överleva i Syrien beror inte bara på stöd från Ryssland utan också på att regimen inför många syrier kunnat framställa sig som det sista värnet mot den militanta fundamentalism som släpptes lös i ett sönderslaget Irak. Den region som så många nu tvingas fly från har hemsökts av nyimperialsim och jihadism – två djupt reaktionära krafter som förstärkt varandra.

Jag tror att det är viktigt att vi urskiljer dessa sammanhang. Flyktingkatastrofen är ingen naturkatastrof. Det går att förklara mycket av det som händer och jag tror att det är bra att försöka göra det eftersom litet av vanmakten inför skeendet då släpper.

Men det är också så att den miljon flyktingar som nu söker sig mot Europa – en bråkdel av flyktingströmmen - gör det i ett läge där de allra flesta europeiska länder har genomlevt en lång period av växande ojämlikhet, åtstramningar och inställda förväntningar på välfärd och social trygghet. Sedan åttiotalets början har nyliberala och marknadsliberala ideologier lyckats omstöpa tillvaron för europeiska löntagare och gjort tillvaron osäkrare: Permanentad massarbetslöshet, sämre välfärd och svagare framtidstro. Arbetarrörelserna har överallt försvagats och tappat medlemmar. Där det på arbetsplatserna förr satt otaliga ambassadörer för jämlikhet i form av socialdemokrater, vänsterpartieter och fackligt aktiva lägrar sig nu ofta tystnaden eller hörs en missnöjd SD-röst hålla hov. Högerextrema och rasistiska partier har exploaterat den nya otryggheten och flyktingar och invandrare, i synnerhet de muslimska, betraktas av den starka högerextrema opinionen som en stor fara som hotar Europa.

I alltmer ojämlika samhällen ökar spänningarna. Många människor som känt sig överkörda av samhällsutvecklingen har i förbittring och besvikelse vänt sig till de högerextrema partierna runtom i Europa. När en flyktingkris nu liksom exploderar i ansiktet på Europa har detta Europa stått där mer handfallet än någonsin: De politiska ledarna i de flesta EU-länder vill inte ta emot fler flyktingar av rädsla för de högerextrema opinioner som bultar i deras länder.

Trettio år av den marknadsliberalism som ökat ojämlikheten och lika lång tid av inställda trygghetsreformer från en försvagad europeisk arbetarrörelse födde till slut denna starka högerextrema opinion. Det är på sätt och viss ironiskt. Det var inte vad libertarianer och marknadsliberaler hade väntat sig och ännu mindre hoppats på.

Det kan vara så att år 2015 i flera avseenden blir en vattendelare. Den senaste veckan har en ny opinion tänts för att välkomna flyktingarna. Det mäktiga Tyskland och det lilla Sverige pressar på för att få övriga EU-länder att ta ett större ansvar. Stefan Löfven hade helt rätt när han i måndags slog fast att det vi nu bevittnar inte i första hand är en flyktingkris – utan en ansvarskris. Man kan tillägga: Europa upplever sedan länge också en jämlikhetskris.

Jämlikhet är nyckelbegreppet. En jämlikare fördelning av flyktingmottagandet i Europa är nödvändigt för att i längden klara situationen. Och delas den rännil som söker sig till Europa upp mellan EU-länderna är utmaningen oerhört mycket lättare att hantera. Ett jämlikt flyktingmottagande i varje enskilt land är också centralt för att det hela ska fungera. Det är en skam att många av de mest välbärgade kommunerna i Sverige tar emot så få flyktingar.

I bästa fall kan 2015 också bli det vändpunktens år då insikten ökar om att den långa trenden av växande sociala klyftor och ojämlikhet i de europeiska länderna måste brytas. Högerextrema partier har växt sig starka i kölvattnet på den växande ojämlikheten och den nya otryggheten för majoriteten av de europeiska löntagarna. Minskade klyftor och ökad social trygghet i de europeiska samhällena är det som i längden kan bota dem från rasismen och få fler att välkomna flyktingarna.

Låt 2015 bli året då jämlikhetstanken återföddes.

Mer läsning

Annons