Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linus på arbetslinjen

Annons

Linus Billqvist var en av alla unga vuxna utan arbete. Tills han köpte sig en skylt, skrev att han ville ha jobb och åkte i väg till järnvägsstationen i Lund där han ställde sig med sin skylt. Sånt lär knappast Arbetsförmedlingens jobbcoacher ut. Men det borde de nog.

I Sverige får man inte först och främst jobb genom att söka jobb via platsbanken.

Till och med 2007 hade vi en lag i Sverige som sa att lediga jobb skulle anmälas till Arbetsförmedlingen. Men den följde ingen. Inte ens partierna som instiftade lagen.

Jobb att söka finns onekligen i platsbanken. Men bara en minoritet av alla lediga jobb som finns hamnar hos Arbetsförmedlingen. Resten hittar du på helt andra ställen.

Du hittar dem när du gör det oväntade, när du kontaktar företaget du skulle vilja jobba för även om några jobb inte finns utannonserade, du hittar dem i ditt kontaktnät, du hittar dem genom att ställa dig med en skylt på järnvägsstationen i Lund.

Och uppenbarligen letar svensken efter de där jobben. Kanske inte med skylt. Men de letar.

Linus Billqvist blev trött på arbetslösheten efter en månad berättar han för Aftonbladet, och fortsätter:

”Jag hade drömmar när jag var liten, men de är inte riktigt realistiska i dag. Nu vill jag bara ha ett jobb, komma hemifrån och fixa lägenheten. När allt det är fixat kan jag börja fundera på vad jag vill.”

Linus Billqvist är representativ.

Men vår arbetslinje bygger på tron om att han är unik. För vi har en regering som tror att vi hellre går på a-kassa och sjukförsäkring och bidrag än till jobbet. Trots att de allra flesta faktiskt bara vill ha ett just ett jobb.

Mer läsning

Annons