Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lita på Egypten?

Ur radion rösten från en krigshetsare som inte ångrar någonting. Jo, kanske en enda sak, på marginalen; vi borde sänt fler soldater till Irak. En stund av självrannsakan, inte över ett land som ödelades utan mer om att ödeläggelsen kunde ha skyndats på, med mer bomber och fler soldater.

Annons

Det är Donald Rumsfeld, försvarsminister under Bush som förklarar sig. En självbiografi över 800 sidor måste marknadsföras. Rumsfeld skrockar av förtjusning. Världen, förklarar han, har blivit bättre efter Saddam Hussein. Det är inte säkert att en majoritet av irakierna instämmer.

Av demokratibygget har det inte blivit någonting. Några hundra döda i veckan, utan att någon egentligen reagerar. Hundratusentals lemlästade sedan kriget inleddes, dog de för att den personliga döden bidrog till att bygga frihet?

Och sedan Afghanistan, samma västerländska kamp för demokrati och frihet att yttra sig. Ännu några tusen döda för den sakens skull.

USA, och Sverige lämnar kaos efter sig i Afghanistan och de allierade har sett Irak falla sönder. Snart är också Afghanistan lagt i ruiner.

Men Egypten? President Mubarak har, efter veckor av folkliga protester förvandlats till ”diktatorn”. En folkplågare och varm allierad med Washington. Nu förskjuten, men försiktigt.

I går den störst demokratin hittills på Frihetstorget.

Samtidigt diskuterar liberaler oroligt framtiden; tar brödraskapet över? Reses en islamistisk diktatur på resterna av Mubaraks förtryckarstat?

Inget har de samvetsömma, som alla bär på ett selektivt samvete, lärt av de två krigen; att folken själva måste få avgöra.

Och i Washington och Jerusalem vånda; ett nytt demokratiskt Egypten, går det att lita på?

Mer läsning

Annons