Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Livet går så jävla fort."

/
  • Jag har odlat fast mej här i trädgården, har 105 plantor av tomat,chili och aubergine att ta hand om.

Annons

Och så blev det värmebölja och allt stannar upp.

Till och med bilarna kör plötsligt långsammare. Jag tror det är precis det som vi behöver, att saker går lite långsammare.

När vinden ligger på från rätt håll så hör man knappt bilarna, som skalbaggar rör dom sej tyst på andra sidan åkern.

Men så kommer en motorcykel och dånar fram i 140. Ännu en medelåldersnoja tänker jag, ännu en som får solen i baken som en eld, som får bråttom att krama ur det allra sista sexet och vibrationerna i låren, ur livet.

Ja, inte vet jag, jag bara antar att det är medelålderskris när nån gasar med en dyr båge.

Det kan ju hända att jag bara projicerar min egen åldersnoja ut över dessa vajande sädesfält.

Jag ska inte spela på Peace and Love i år. Det känns trist, jag vet inte varför, kanske är jag för dyr.

Jag är gammal nu och har agent som förhandlar åt mej, jag vet inte riktigt vad han drämmer till med för summa till dom som vill boka mej. Men jag har sagt att ska jag spela så vill jag ha en massa pengar. Jag har odlat fast mej här i trädgården, har 105 plantor av tomat,chili och aubergine att ta hand om.

Kanske kommer jag ändå till Borlänge i helgen, det är ju Sveriges bästa festival, ibland i alla fall. När det inte är för stort.

Kanske ska jag få vara barnvakt åt mitt barnbarn, dottern spelar på Peace and Love i år.

Jag får ta det som ett tecken på generationsskifte. Det är i sin ordning tycker jag. Eller, jag försöker tycka det. Livet går så jävla fort.

Svosch, man låg där i gräset och hånglade med nån, man var 14 år och Kebnekaise spelade på Gärdet i Stockholm, det var varmt som nu men man var liksom mer på hugget, all musik man hörde då gick rätt in i hjärtat. Och stannade där, som minnet av ens första kyssar.

Svosh så ligger man i gräset igen under en stor asp som frasar i vinden och man är morfar och 55 bast och har skaffat sej en trädgård man måste ta hand om.

Man föreställer sej att man ska odla all mat som ens barnbarn ska äta, väldigt naivt faktiskt.

Svossh så har det gått 55 år och man har skaffat sej en massa barlast som gör att man inte bara kan dra iväg nånstans. På en motorcykel…..

Jag ligger här i skuggan och tänker att jag aldrig kommer skaffa mej motorcykel. Inte körkort heller. När jag växte upp i Farsta utanför Stockholm så gick tricken in till city var 10.e minut, man fick resorna betalda av skolan så varför skulle man skaffa sej ett monster att leta parkeringsplats åt?

Jag fattar att man måste ha bil i glesbygd om man jobbar, men jag behöver det inte.

Men jag skulle behöva känna mej lite mer obunden, känslan av att kunna dra vart som helst, det vore skönt. När barnen flyttade hemifrån inbillade jag mej att jag var tonåring igen, jag åkte på turneer som var längre än nånsin förut, jag slet ut mej av föreställningen att nu jävlar ska jag visa var skåpet ska stå.

Brum Brum säjer motorcykeln.

Sen kom jag på att man är bunden till livet så länge man lever, man kan ju försöka minimera sin omsorg om prylar och sånt, försöka slippa sommarstugor som mamma och jag måste åka till sommarstugan och vattna, eller båtar som man måste tjära varje vår.

Men barnbarn och tjejer man legat med är svårt att strunta i. Det är nog meningen att man ska hålla sej i närheten av dom.

Nu har jag dragit på mej detta gigantiska växthus och jag får fixa nån som kommer hit och bor här, jag ska ju vara barnvakt i Borlänge!

Helgen efter det ska jag spela själv, om ni nu trodde att jag var helt slut som artist kan jag meddela att jag, till eget gitarrackompanjemang, ska spela på Malungsfors Visfestival i Dalarna! Så det så.

Men just nu; allt har stannat upp, luften dallrar över fälten och jag ger fullkomligt blaffen i Almedalen och Politikernas alldeles egen lilla marknad. Låtsasdemokratiska låtsassamtal.

Och Åkesson. Usch.

Nä det är förresten inte ens politikernas marknad, det är spindoktorernas och PR-propagandisternas manipulativa marknad.

Syns du inte finns du inte, skriker dom ikapp.

Jag gömmer mej i skuggan under aspen och tänker att vad skönt att det inte är sant.

Även det och dom som inte syns, finns.

Mer läsning

Annons