Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maktkåt

/
  • symbolhandling? Sahlin tänker 
uppenbarligen inte gå från partiledarposten frivilligt. 

Annons

Vad som började som en mild bris under gårdagen blev under eftermiddagen till full orkan när Mona Sahlin meddelade att hon nu anser att samtliga ledamöter i både VU och partistyrelse ska ställa sina platser till förfogande inför extrakongressen.

Ett väntat besked, varför det kommer just nu är däremot svårare att säga. Ledargarnityret har suttit i överläggningar på Bommersvik, beskeden har sakta sipprat fram för att slutligen kulminera i uttalandet från Sahlin.

Klart är däremot att Sahlins besked dock inte nödvändigtvis kommer att få så dramatiska konsekvenser som många bedömare under gårdagen försökte få det till. Inom det Socialdemokratiska partiet finns kritik mot partiledningen. Det har det funnits under en längre tid. Genom att begära att samtliga platser i både VU och partistyrelse ställs till förfogande visar Sahlin att hon hörsammat kritiken. Därför handlar det i delar om en symbolhandling. Sahlin blottar helt enkelt ödmjukt strupen för partiet.

Att samtliga platser ställs till förfogande är vidare inte samma sak som att samtliga platser kommer att besättas av nya förmågor. Vissa personförändringar kommer att göras, men den som tror att Sahlins besked i går är ett besked om ett helt nytt ledargarnityr tror fel.

Mona Sahlin har vid upprepade tillfällen frågat både VU och partistyrelse om hon har deras förtroende. Som man frågar får man som bekant svar. Maktmänniskor med självbevarelsedrift svarar inte nej på den frågan så länge Sahlins position framstår som ohotad.

Att kritiken nu trots allt kommer mot Sahlin och partiledningen visar att hennes position är försvagad. Att Mona Sahlin skulle kunna klara sig genom denna kris framstår därför som osannolikt. Det borde till och med vara en omöjlighet. Skälet till detta är enkelt: Socialdemokraterna kan inte ännu en gång skicka fram ett förbrukat ledargarnityr för att tala om förändring.

Det interna terapiarbetet kallat rådslag resulterade inte i det visionära manifest för framtiden som många hade hoppats på. Nästa gång Socialdemokraterna talar om förändring och förnyelse måste man därför också leverera just detta. Och det kan inte göras med trovärdighet av individer som redan en gång lovat förändring men misslyckats leverera detta.

Uppenbart är att det just nu är ytterst turbulent inom Socialdemokraterna. Vilka förändringar ifråga om person som är att vänta är svårt att avgöra. En del av Socialdemokraternas sjukdomstillstånd består i att det inte finns några självklara efterträdare till Sahlin. Vilket kanske är ett av partiets största problem ifråga om person. Socialdemokraterna har nämligen inte råd med någon temporär lösning på partiledarposten. Det kortet förbrukade man genom att välja Mona Sahlin till ordförande. När Socialdemokraterna väljer ordförande nästa gång måste det därför vara ett framtidsnamn som kan stå som symbol för en ny och vital socialdemokrati.

Men personförändringar kommer inte räcka för att rädda Socialdemokraterna. I dag står partiet helt utan en framtidsinriktad politik med bärighet i de breda folklagren. Moderaterna har övertagit socialdemokratiska paradgrenar som bland annat jobbfrågan och vunnit val på detta. Vilket förlett Socialdemokraterna att tro att partiet för att komma vidare måste röra sig mot höger.

Så är det inte. Vad Socialdemokraterna behöver mer än något annat just nu är självförtroende nog att hitta en väg in i en moderniserad politik för folkhemmet 2.0, baserad på jämlikhet, solidaritet och rättvisa.

Det är dags för Socialdemokraterna att återta greppet om dagordningen. Med en ny partiledare och uppfräschad partiledning. Och med en ny politik fast förankrad i partiets ideologi.

Mer läsning

Annons