Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Män i grupp hittar på finurliga saker

/
  • Under söndagens stockholmsderby mellan Hammarby och AIK slogs en av spelarna medvetslös, då tyckte motståndarsupportrarna att det var en bra idé att skandera

Män i grupp. Vi kanske borde diskutera den företeelsen. Vad är det som gör att män i grupp kan bete sig så totalt svinaktigt?

Annons

På söndagen var det Stockholmsderby i fotbollens högsta serie. Hammarby mot AIK. En match som Hammarby vann med 1-0. I den näst sista matchminuten nickar Hammarbys Erik Israelsson in segermålet. Men, samtidigt skallar han ihop med en motspelare och landar med huvudet före i marken. Israelsson blir medvetslös, benen skakar som i ett epileptiskt anfall. Han ligger sedan orörlig länge, ambulanspersonal kommer fram och bär in honom i en ambulans.

Vad gör AIK-fansen vid detta tillfälle? Jo, de skriker ordsammansättningen "låt han dö", i kör, om och om igen. Flera tusen AIK-anhängare skanderar "låt han dö, låt han dö, låt han dö".

Nej, jag har inte räknat antal män respektive kvinnor på läktaren. Det är en generalisering jag gör utifrån matchbilderna. Jag ser främst män. Män som skriker.

Vi kan göra ganska dumma saker på grund av grupptryck. Mobbing, snatterier, självdestruktivitet, som överdriven bantning eller självskadebeteende, är något många unga, inte minst kvinnor, kan känna igen sig i när det gäller effekter av grupptryck. Vi visste att det var fel. Vi hade fått lära oss att det var fel, ändå blev det på något sätt rätt i grupp.

Men att skandera att någon ska dö, när människan befinner sig i en livshotande situation, det kan aldrig bli rätt. Det får aldrig bli rätt. Ändå händer det. Och det verkar vara mer accepterat bland män i grupp.

Tony Ernst är ordförande för Svenska fotbollssupporterunionen, han verkar inte särskilt förvånad, eller upprörd, över AIK-fansens agerande. Till TT säger Ernst att ramsan ”låt honom dö” ibland förekommer på läktarna när en spelare ligger skadad. "Det är ju inte så att de på läktaren önskar att den personen ska dö utan det är ett känslouttryck", förklarar han. Ursäkta mig, men ett känslouttryck? Tusentals supportrar som i kör skanderar att någon ska dö. Det är något mer än ett känslouttryck. Det är uppiskat hat. Testosteronstinna män som hetsar varandra att hata en särskild grupp, i detta fall hammarbyare. Det är inget att vifta bort, det kan sluta riktigt illa. Vi kommer alla ihåg dödsmisshandeln i Helsingborg förra året.

Av flera vittnesmål som finns från vad som hände efter söndagens Stockholmsderby fortsatte testosteronet pumpa även långt utanför arenan. I tunnelbanan efter matchen fanns kravallpoliser för att stävja hoten – och hatet. Vanliga passagerare satt fast i vagnar fulla med svartklädda supportrar som dunkade nävarna i väggarna och vrålade "hora, hora, hora" och "fitta, fitta, fitta". Män i grupp hittar på finurliga saker.

Vi som samhälle, som föräldrar, måste våga ifrågasätta machoidealet. Vi kommer inte att klara av att förändra hatet på våra läktare om vi inte låter våra barn få växa upp till självständiga individer som klarar av att tänka själva, som inte behöver gömma sig i en grupp av människor för att känna sig starka. Vi måste stärka våra barn. Inte minst våra pojkar.

Jag tror nämligen inte att den råa läktarmentaliteten har något som helst med fenomenet fotboll att göra.

Jag tror det har med fenomenet män i grupp att göra.

P.S Nej, inte alla män.

Mer läsning

Annons