Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Måste de alltid stå i grupp?"

"Jag har inga problem med invandrare, men när de står i grupp så där utanför Time, jag tycker det är läskigt. Måste de alltid stå i grupp?"

Annons

Det finns vissa ögonblick i livet som etsar sig fast. Ögonblick som får mig att fundera över hur andra människor tänker. Ett sådant ögonblick skedde för några år sedan på en tidigare arbetsplats. Det var vid trefikat, vid kaffeautomaten, som min dåvarande kollega sa de där orden. Orden om invandrarna som stod i grupp. Trots att jag försökte få honom att inse vilken tankegroda han gjorde och att det faktiskt händer att även ursvennar pratar flera stycken med varandra utanför en butik, tydligen utan att skrämma honom, så märkte jag att vi inte förstod varandra. Det var en konversation som fick mig att börja fundera över det faktum att rädslan och motsättningarna till stor del bygger på förutfattade meningar utifrån utseende, utifrån ursprung. Att vita människor som står i grupp inte är skrämmande, men att människor med mörkare hud som står tillsammans skrämmer. Detta utan att något annat har hänt.

Och det är precis samma tankesätt som jag ser i mina sociala medieflöden. Samma tankesätt som göder motsättningar, rasism och hat. Det finns många exempel, inte minst handlar det om vilket ursprung personer har som misstänks, eller döms, för brott.

Ni känner igen dem, de personer i er omgivning som ständigt kastar ur sig upprörda statusar eller kommentarer om brott där en människa som inte är ursvensk misstänks.

Händelseförloppet brukar se ut ungefär så här: ett brott är begånget. Internet spekulerar i vem den skyldige är. En människa med utländskt påbrå misstänks. Internet går crazy, upprördheten är enorm, "Ut med packet!". Men så framkommer det att brottet inte alls har begåtts av någon med utländskt påbrå, utan av en ursvenne. Då tystnar internet tvärt. Brottet räknas inte riktigt.

Brott begås av såväl människor med ursvensk bakgrund som av människor med utländsk bakgrund. Det finns ingen nationell gen som gör att vissa nationaliteter begår mer brott än andra. Däremot så finns det andra faktorer som spelar in: kön (om du är man är sannolikheten betydligt större att du har dömts eller kommer att dömas för brott än om du är kvinna), dina föräldrar (om dina föräldrar är kriminella är risken hög att du själv blir kriminell), utbildning (personer med låg utbildning har högre risk att misstänkas/registreras för brott än en person med hög utbildning), därutöver är drogmissbruk och låg inkomst stora riskfaktorer för att en människa ska begå brott. Det här är faktorer som såklart samverkar. Även den faktorn om du är född utanför Sverige innebär enligt statistiken större risk att misstänkas för brott än om du är född i Sverige (här kan påpekas att den största gruppen i denna underkategori är invandrare från de nordiska länderna), men det är en betydligt lägre risk än övriga riskfaktorer som räknas upp här ovanför. Ändå är det enbart den där sista faktorn som de upprörda rösterna skriker sig hesa över. Hur kommer det sig? Jag påstår att det har att göra med förutfattade meningar utifrån vilket ursprung människor har.

Testa dig själv. Känner du oro när du går förbi en grupp människor med annan hudfärg, men inte när du går förbi en grupp människor med samma hudfärg som dig själv? Då bör du träna dig i människomöten.

Mer läsning

Annons