Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maud ser sig om

/
  • PRATAR PÅ. Maud Olofsson har mycket på hjärtat, men inte så mycket blir sagt. Saabs vd Jan Åke Jonsson tror på framtiden och nya möjligheter.

Annons

över världen, och ser företag som inte tar ansvar. GM, för ett tag sedan världens största fordonstillverkare, pekas ut: De ska inte komma undan. Ansvar kommer att utkrävas.
Olofsson behandlar GM som skogsägarna eller sågverken hemma, den som inte gör rätt för sig visas ingen barmhärtighet. Den stora världen faller in i den lilla. Ingen skillnad, säger Olofsson. Svårare är det aldrig.
Det går kanske att instämma i den sortens förenklade, eller jordnära analys. Ett problem dock; GM bryr sig inte särskilt. Saab skiljs ut och får sköta sig själv om några månader. 20 eller 25 miljarder utbetalda för att klara förluster under 20 år, det får räcka.
Ett visst mått av ansvar i den ekvationen, kan man säga. Med tillägget att GM varit en sällsynt dålig ägare. GM har betalat, men inte så mycket mer. Och nu behövs  5 miljarder för att klara Saab
genom de närmaste iskalla åren. När bankerna var nära ruin lassade regeringen in miljarder i verksamheten. Ingen offentligt redovisad tvekan inför dessa transaktioner, som kunde tolkas som att staten klev in i bankernas styrelserum.



Men till Saab säger regeringen nej, också till att företaget ges möjlighet att vända sig till EU för att ansöka om lån; inga statliga garantier för det lånet utan nya ägare. Olofsson tänker inte bli biltillverkare bakvägen.

Men hon söker ett annat EU-lån, som utfaller om Saab läggs ner och de anställda tvingas ut i arbetslöshet. Inga pengar till fortsatt drift, men gärna bidrag för att betala ut den magra a-kassan.

I bakgrunden anas Anders Borgs budgetharvande och en ideologisk markering till marknadsekonomins lov och villkor. Trots att just den sortens nyliberala politik kraschat och kört i diket.

, och den tyska, franska och italienska, står beredd att skyffla in miljarder i bilindustrin i väntan på bättre tider. Det gäller att övervintra, och därefter erbjuda produkter på en ny marknad.
Maud Olofsson reser till Trollhättan med lätt bagage; sitt blixtrande leende, halva villkorade löften och en klapp på axeln; Saab tillverkar fina bilar och personalen är duglig. Så trevligt sagt. Men regeringen kan inget göra, eller vill inte.
Men för Saab finns ändå ett visst intresse hos investerare och tillverkare.
En viss optimism kanske därför är möjlig.
Men det brådskar, och under tiden avvaktar regeringen.


Mer läsning

Annons