Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer socialdemokrati

Annons

För en Socialdemokratisk Socialdemokrati

Svenska Dagbladets Sanna Rayman argumenterade i veckan väl mot en Socialdemokratisk Socialdemokrati under rubriken "Vem är S heliga graal?". Enligt Rayman är väljarna nämligen inte intresserade av en Socialdemokratisk Socialdemokrati. Och den som förespråkar något annat än ytterligare anpassning av partiets politik klassas som "vänsterfallangist", i ett försök att svartmåla den nu växande rörelse inom Socialdemokraterna som vill staka ut en annan väg för partiet än en anpassning till den borgerliga agendan. 

Argumentet för detta är egentligen ett enda: att det blåser en högervind i Sverige. Det är i alla fall vad som ofta och ivrigt påstås från högerhåll. Vilka bevisen för detta skulle vara mer än två Socialdemokratiska valförluster på raken är dock oklart. (Bland yngre väljare kan för övrigt dessutom snarare en vänstervåg skönjas.) Två valförluster som dessutom egentligen inte säger oss mycket mer än att väldigt många tycker att Socialdemokraterna är ett uselt alternativ. Med rätta. För Socialdemokraterna av idag är ett just detta, ett uselt alternativ till de borgerliga partierna.  

En annan slutsats som lika gärna skulle kunna dras är därför att väljarna inte nödvändigtvis tycker att de borgerliga partierna och deras politik är särskilt bra, men att de trots detta ses som ett långt mycket bättre och mer trovärdigt alternativ än en daterad, paranoid, vänskapskorrumperad, kunskapsföraktande och populistisk Socialdemokrati som dessutom saknar visioner. 

Den som läser borgerliga debattörer som bland annat Sanna Rayman på Svenska Dagbladet, bör dessutom ha i åtanke att de borgerliga partierna har mycket att vinna på en Socialdemokrati som låter sig definieras av den borgerliga agendan. För om få röstar på en Socialdemokrati i identitetskris kommer än färre att rösta på en Socialdemokrati med en identitetsstörning. Skälet till detta är mycket enkelt; Moderaterna kommer alltid vara mycket bättre på att vara Moderaterna än vad Socialdemokraterna någonsin kommer bli. Det innebär att varje steg partiet tar för att ytterligare anpassa sin politik efter en borgerlig agenda riskerar leda till än färre röster. Problemet inom svensk politik idag är dessutom inte att skillnaderna är för stora, problemet är att skillnaderna är för små mellan partierna. 

 

Fredrik Reinfeldt redan konstaterat vad Socialdemokraterna varje dag bör påminna sig om; för att vinna val i Sverige måste man om inte vara Socialdemokraterna så i alla fall låta som dem. Men de tankegångarna verkar helt gått Socialdemokraterna förbi. För trots att Moderaterna anammat Socialdemokratisk retorik och dessutom övertagit traditionella Socialdemokratiska frågor som arbetslinjen tycks Socialdemokraterna leva i en villfarelse om att Moderaterna står för något nytt inom svensk politik. En Socialdemokratisk villfarelse som borgerliga debattörer av förklarliga skäl hejar på. Det handlar trots allt om en möjlighet till total borgerlig dominans. 

Men de borgerliga framgångarna då? Ja. Moderaterna är onekligen ett framgångsrikt parti efter skicklig ompaketering och ett tidsperspektiv ifråga om reformarbetet som inneburit att förändringarna smugits fram. Men svensken är trots det heligt förbannad över orättvisorna som uppstår i glappet mellan skattesänkningar och nedmonteringen av skyddsnät. I denna ilska finns också bevisen för att de borgerliga debattörernas sanningar inte är något mer än propaganda. Och att skälen till att låta borgerliga partier definiera vad Socialdemokraterna är och bör vara är få. 

Självfallet bör målet för Socialdemokraterna vara att vinna val. Men det målet kan inte vara överordnat allt annat. Ett parti måste vara drivet av en viljan att vinna val för att kunna realisera en politisk agenda. Inte tvärt om. Men tyvärr är det just det omvända förhållandet som varit Socialdemokraternas ledstjärna under allt för lång tid. Man har helt enkelt nöjt sig med att hålla sig med en politisk agenda för att kunna vinna val. Istället för att hålla sig med en önskan om att vinna val för att kunna realisera en politisk agenda. Och det är just därför Socialdemokraterna misslyckats så fatalt. För att man inte längre vet vad man vill göra med makten. Man vill bara ha den. 

   

Kanske är åsiktsresonansen så stor och omtanken om partiet så liten att Socialdemokraterna i mars när man håller extrakongress kliver rakt ner i avgrunden istället för upp på den lilla avsats som valet av ny partiledare utgör. Trots att både organisation och politik är en angelägenhet för långt många fler än bara partiets medlemmar. Trots att Socialdemokraterna nu har möjlighet att välja en ny och bättre framtid för partiet. Och trots att det även inom Socialdemokraterna finns röster för att det nu är dags att göra upp med de tankegångar som inte lett partiet vidare. 

Konstateras kan dock alldeles oavsett att tiden och väljarna för länge sedan lämnat Socialdemokratin bakom sig. Frågan som återstår att besvaras är om Socialdemokraterna har viljan och den intellektuella orken att springa ikapp sin samtid och ta ledningen ännu en gång. 

Mer läsning

Annons