Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Miljöpartiet måste få ordning på verksamheten

Annons

Yasri Khan nominerades av valberedningen till Miljöpartiets partistyrelse. I samband med Mehmet Kaplans avgång skulle TV4 intervjua honom. Khan är muslim och reportern som skulle intervjua Kahn är kvinna, vilket resulterade i att Yasri Khan vägrade ta reportern i hand. Vilket försatte Miljöpartiet i sin andra skandal, på bara en vecka.

En minister som tvingats avgå på grund av samröre med fascister och en partirepresentant vars kvinnosyn starkt kan ifrågasättas, är skandaler som inte borde existera.

Vad den senaste veckans händelseförlopp visar oss, är att Miljöpartiets krishanteringsförmåga är obefintlig. Istället för att snabbt slå ihjäl debatten om Mehmet Kaplans agerande, har såväl Gustav Fridolin som Åsa Romson gjort sitt allra bästa för att hålla den vid liv. Att Mehmet Kaplan avgick, borde ha varit den naturliga slutpunkten för debatten om Kaplan. Det blev det inte, eftersom Miljöpartiets ledande representanter försvarat Kaplan och dessutom skyllt på media och antytt att han fallit offer för ett mediedrev med islamofobiska inslag. Vilket är rent nonsens.

När en minister ertappas med att frottera sig med högerextremister, finns faktiskt inget annat rimligt besked att lämna än att det hela är oacceptabelt. Och det borde också vara det enda beskedet som lämnas. Inga ursäkter, inget lovprisande, inga bortförklaringar och absolut inget gnäll på media eller försök att påverka innehållet i nyhetssändningar.

Miljöpartiets agerande, är ett skolexempel på hur en politisk skandal under inga som helst omständigheter skall hanteras. Den amatörmässiga hanteringen släpar hela regeringen i smutsen. Miljöpartiet har dessutom lyckats med konststycket att helt slå ihjäl samtalet om budgeten. I stället för fokus på politik, har man egenhändigt vridit över hela den mediala uppmärksamheten till person.

Yasri Khans vägran att ta TV4-reportern i hand är ett tecken på brist på respekt för tanken om att kvinnor och män skall behandlas lika. Khan är fri att utöva sin religion. Det är en grundlagsskyddad rättighet. Alla yttringar av en religion omfattas dock inte av religionsfriheten. Vidare skyddar religionsfriheten även rätten att inte tro.

I likhet med att barnmorskor som av religiösa skäl vägrar medverka vid aborter bör överväga sitt yrkesval, bör den man som inte anser sig kunna ta kvinnor i hand överväga om engagemang i ett feministiskt parti verkligen är rimligt. Att Khan kom fram till att det bästa är att lämna Miljöpartiet, är därför logiskt. Vad jämställdhet innebär, verkar Khan för övrig inte ha några som helst insikter kring när han bagatelliserar sin egen särbehandling av kvinnor genom följande retoriska fråga i Aftonbladet:

"Mäts jämställdhet i att skaka hand eller handlar måttet på jämställdhet om andra frågor? Min bedömning är att det är de andra frågorna."

Jämställdhet handlar om alla frågor. Att Khan mansplainar vad jämställdhet är efter att ha vägrat ta en kvinna i handen, är smått fantastiskt, men visar onekligen att Kahn bemästrar klassiska, manliga härskartekniker till fullo.

Sveriges regering är en feministisk regering. Miljöpartiet påstår sig vara ett feministiskt parti. Att inte ta kvinnor i hand som man, är inte feminism. Att inte ta kvinnor i hand, är en yttring av patriarkala strukturer med religiösa förtecken. Patriarkala strukturer som återfinns inom alla världsreligioner, men yttrar sig olika.

Miljöpartiet behöver få ordning på sin verksamhet. Annars riskerar man stjälpa hela regeringen.

Och Stefan Löfven, han borde genomföra den av många efterfrågade regeringsombildningen. Om inte annat så för att avleda uppmärksamheten från Miljöpartiets totala brist på politisk fingertoppskänsla.

Mer läsning

Annons