Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Miljöpartiet vet inte vad det vill

Miljöpartiet har kongress. De ska bland annat diskutera hur partiet bättre ska kunna styras, och t ex göra det lättare att utesluta krångliga medlemmar. Det låter onekligen tråkigt.

Annons

Det roliga med Miljöpartiet har alltid varit att det har en systemkritisk ådra och att det rymmer ganska många okammade medlemmar.

Men nu är miljöpartiet ett regeringsparti. Det sitter vid makten. Stefan Löfven håller rentav tal på mp:s kongress i anslutning till Åsa Romsons öppningsanförande. Kan ett maktparti bevara det där systemkritiska draget? Romsons inledande tal betonade hårt partiets miljöpolitiska uppdrag, ja, men jag tvivlar på att de många aktiva ,miljöpartister som oroar sig över partiets gröna själ blev alldeles lyckliga. Är det ens möjligt att bevara en systemkritisk själ när man har makten?

Faktum är att socialdemokraterna lyckades med just det under närapå ett halvt sekel. Trots att partiet satt vid makten lyckades det länge faktiskt behålla ett antikapitalistiskt drag, som inte bara bodde i partiprogram och retorik: Den enorma utbyggnaden av marknadsfri offentlig sektor hade i själva verket socialistiska drag. Idag är den där socialdemokratiska systemkritiken praktiskt taget helt borta, även om det dyker upp bland enskilda gräsrötter.

Miljöpartiet har en knepig sits. Det kan bara växa om det lyckas attrahera de många människor som vantrivs i civilisationen eller inser att planeten är på väg mot ekologisk kollaps om inte utvecklingen vänds. Men varje parti som går ut med anspråk på att vilja en annan värld kommer att få det svårt när den praktiskt ska hantera makt i en värld som är allt annat än grön. Miljöpartiets problem är dessutom att partiet saknar en egentlig maktanalys av den innevarande samhällsordningen – partiet har inte mycket att säga om den ekonomiska makten i samhället. Därför eftersträvar partiet snarare den moraliska makten och frågan är om det räcker. Vänsterpartiet har förmodligen lättare att vara ekologiskt systemkritiskt just därför att partiet också har en analys av ägarmakten samhället.

När leden nu sluts i miljöpartiet och partiorganisationen trimmas går det decentralistiska drag förlorat som just är det drag som kan locka många människor till miljöpartiet. Runtom i Europa verkar det faktiskt också som om de gröna rörelser, som man för bara tio, femton år sedan, kunde anta skulle växa sig bara större och större, har stagnerat.

Vågar Miljöpartiet vara tillväxtkritiskt? Vågar det hävda att arbetstiden borde kortas eller att denna civilisation i grunden måste byta riktning? Vill det bli trovärdigt i mediernas och i kommentariatets ögon eller hos de grupper som längtar efter en annan värld?

Jag tror ärligt talat inte miljöpartisterna riktigt vet vad de vill.

Mer läsning

Annons