Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Missbedömarna

Svenska politiska analytiker har under de senaste tio åren varit väldigt bra på en sak; att missbedöma missnöjet.

Annons

Inför folkomröstningen om EMU sade sig de som visste bättre veta att Nej-sidan, med sina klena ekonomiska resurser och sin få namnkunniga representanter, skulle förlora. Och fick fel. Junilistan skulle aldrig ta sig in i Europaparlamentet trodde analytiker i allmänhet och Socialdemokratiska sådana i synnerhet vid valet 2004. Och fick fel.

Nu säger de som tror sig veta bättre att Vänsterpartiet under Jonas Sjöstedt inte utgör ett verkligt hot mot Socialdemokratin. En analys som missbedömer missnöjet mot både Socialdemokraterna och den svenska höger. Och den säger oss inget om vad vi faktiskt kommer kunna förvänta oss av Vänstern och Jonas Sjöstedt framöver.

Sanningen är den att valet av Sjöstedt kan bli till beslutet som slutligen pulveriserar Socialdemokraterna. Skälen till detta är följande:

Jonas Sjöstedt är allt Håkan Juholt inte är. Jonas Sjöstedt går att se som statsminister. En intellektuell, smart, vältalig och jordnära ledare som både går att identifiera sig med och se upp till. Inom amerikansk politik kallas detta gyllene politikersnitt för Everyman. Någon som är precis som väljaren, men ändå inte. I Jonas Sjöstedt har Vänstern hittat en modern ledare som mycket väl kan bli killen hela dagen. Han vi gärna dricker en öl med efter jobbet, och med samma nöje tryggt anförtror att föra vår talan i FN.

Jonas Sjöstedt tillhör vidare den tidigare undanskuffade förnyarfallangen inom Vänstern. Den del av Vänsterpartiet som för några år sedan hotade splittra partiet. Den del av partiet vars representanter på det hela taget lika gärna skulle kunna kallas för goda Socialdemokrater.

Jonas Sjöstedts vision är ett Vänsterparti som inte bara är övertygade feminister och fördelningspolitikens främsta försvarare. Han vill se ett grönt Vänsterparti. Och det är nog i just detta många börjar nära en tro om att Sjöstedts Vänsterparti främst utgör ett hot mot Miljöpartiet. Trots att det bara betyder att Sjöstedt för sitt partis räkning avser muta in precis de delar Socialdemokraterna borde ha som bas för sin politik. Vilket utgör ett för Socialdemokraterna mycket farligt formula.

För även om LO-kollektivet numera består av individer som röstar på Moderaterna, innebär det inte att de faktiskt är Moderater. Den påstådda högervinden i Sverige är långt ifrån så stark som det hävdas av högern. Moderaterna blev bara alternativet när Socialdemokraterna inte längre var något.

Och vad står då i vägen för Vänsterpartiet? Dess historia.

Det kommunistiska arvet ligger som en blöt filt över Vänsterpartiets potential. Många vägrar glömma och viftar gärna med den röda flaggan så fort tillfälle ges. Men det kommer bli långt svårare att göra när Vänstern nu leds av Jonas Sjöstedt. Arvet är dock något Jonas Sjöstedt inte kan påverka. Det är vad det är. Och det lär inte gå att oskadliggöra på de två år som återstår till nästa val.

Vidare finns det inom Vänstern radikala element som avskräcker många väljare som ändå tycker det är rätt så hyvens med en god portion valfrihet, och att EU-utträde nog mest är en utopi, vilket det också är. Lyckas Vänstern avromantisera planekonomin och hoppa över frågan om EU-utträde är dessa radikala element dock ett mindre problem. Att Sjöstedt gärna talar om Vänsterns EU-kritiska förhållningssätt mitt i Eurokrisen ligger helt rätt i tiden och är en antydan om att han tänker vända partiets påstådda svagheter till en styrka.

Faktor nummer tre som står i Sjöstedts väg är just Socialdemokraterna. Lyckas Socialdemokraterna presentera en i grunden förändrad politik med ideologin som bas och 2000-talet som ramverk lär Vänstern förbli ett lilleputtparti.

Klart är dock för Socialdemokraternas del att Lars Engqvist och Marika Lindgren Åsbrink uppdrag i fredags ändrades. Vad de nu sitter och skriver på i egenskap av programansvariga är Socialdemokratins framtid.

Villkoren för Socialdemokratin förändrades trots allt radikalt i samma stund som Vänsterpartiet gjorde Jonas Sjöstedt till sin ordförande.

Mer läsning

Annons