Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mordet i Memphis 

/

Annons

Det är svårt att inte rygga tillbaka över den här ledaren i Arbetarbladet från den 6 april 1968. Martin Luther King har mördats, den afroamerikanska befolkningen står på gränsen till att komma i besittning av mänskliga rättigheter de så länge förvägrats.

Arbetarbladets språkanvändning är mycket svår att förstå för den moderna människan. I texten används n-ordet konsekvent och oreflekterat. Vilket förtar hela legitimiteten i det i grunden viktiga resonemanget om medborgarrättskampen i USA och det nödvändiga i att sätta stopp för förtrycket mot den afroamerikanska delen av befolkningen.

I dag skulle den här ledaren vara opublicerbar på grund av språkbruket. Att sympatisera med medborgarrättskampen, och samtidigt använda förtryckarens språk, är en god påminnelse om att vi har ett ansvar att hela tiden fundera över vilka våra fördomar är, och hur vi kan motverka dem.

Mordet i Memphis

Mordet på dr Martin Luther King är en vettvillig handling som upprör och väcker oro och förtvivlan långt utanför USA:s gränser. Dådet påminner om när en annan stor förkunnare av icke-våldet, Indiens ledare Gandhi, för tjugo år sedan föll för en mördare. Eller när president Kennedy lönnmördades i Dallas. 

Martin Luther King har i femton års tid stått som negrernas främste ledare i deras frigörelsekamp i USA. Han kom i rampljuset när negrerna inledde busstrejken i Montgomery 1955 för att bryta diskrimineringen. Det blev inledningen till en ny epok i rasstriden. Tesen om motstånd genom icke-våld började praktiseras. En rad liknande kraftmätningar följde inom transportväsendet, på restauranger och andra offentliga lokaler, i undervisningsväsendet etc. Namn som Birmingham, Selma, Atlanta osv markerar etapper på vägen, med marschen i Washington 1963 som kulmen på en lång rad framgångar för negerrörelsen. Flera viktiga domstolsutslag avkunnades mot skilda former av raspig diskriminering. John Kennedy förberedde lagarna om ökade medborgarrättigheter och rösträtt för negerbefolkningen. Han hindrades genom mordet i Dallas att fullfölja men under president Johnsons ledning antogs de av kongressen och blev milstolpar för USA:s tjugo miljoner negrer. 

I denna utveckling var dr Martin Luther King förkämpe, pådrivare och med icke-våldet som ledtema. Han insåg att negern är den svagare parten i rasstriden mot den vita majoriteten. Om de svarta griper till välld kommer de att mötas med än mer våld och dra kortaste strået. Följden blir att extremister på båda sidor tar ledningen och att striden skärps. 

Det är också vad som skett under senare år. Black Power-rörelsen har uppstått. Ledare som Stokely Carmichael och Rap Brown har vunnit ökat gehör. De företräder en mer våldsam, militant, ja hatisk linje än den moderate King och utgör tecken på att den unga generationen negerledare misstro icke-vålds-principen. Rasstridens skärpning har främst märkts i de häftiga raskravallerna i en rad amerikanska storstäder. Bekgreppet "lång, varm sommar" har blivit en ohygglig realitet, fylld av våld, hat och fysisk fruktan. Under den långa, varma sommaren blir tillvaron i storstadsslummen som mest outhärdlig och driver ghettofolket till förtvivlan, desperation, våldsamma gärningar mot det vita samhället. Fattigdomen, förnedringen, nöden, diskrimineringen blir grogrund för våld. 

Martin Luther King talade moderationens och besinningens stämma. Men under det hårdare skede som inträtt på senare tid föreföll han att förlora i styrka och auktoritet. Negrernas otålighet över förtrycket och de vitas passivitet verkade emot moderata ledare av Kings typ. Att rasstrider numer även får så våldsamma uttryck i amerikanska Nordens och Österns storstäder är ett illavarslande tecken på hur de vitas hållning hårdnat. 

Mordet på King kommer att skärpa en explosiv situation. För att undvika detta skulle krävas en ny, kraftfull handling av det vita samhället för att gå negrerna till mötes i kraven på ökad medborgarrätt och bättre sociala villkor. Den nyligen publicerade offentliga ghettoutredningen kunde vara lämplig utgångspunkt. Den konstaterar att rasstriden hotar söndra USA i två världar. 

En rad positiva åtgärder förordades med mångmiljardinsatser för att sanera slummen, skaffa negrerna sysselsättning, bättre utbildning osv. 

Men det är värt att lägga märke till ett av Robert Kennedys angivna motiv för att kasta sig in i striden om presidentkandidaturen var just det ointresse regeringen visat för ghettoutredningen. Han sog det som ett dåligt tecken när det gäller en av nationens mest ödesdigra frågor. 

Mordet på King borde bli en väckarklocka för Vita huset och det vita USA. Om kriget i Vietnam äntligen tar slut kunde väldiga resurser frigöras för att sättas in i kriget mot fattigdomen och mot de eländiga förhållanden en stor del av USA:s negerbefolkning lever under. 

Men vem vågar tro på mirakel när det gäller människors och rasers samlevnad!

Y. M-r. 

Mer läsning

Annons