Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mossiga Moderater

Partistämma i Västerås. Som i enlighet med Moderaternas nya kostym som arbetarparti kallas för arbetsstämma. Det är dags att rusta för valstrid 2010. Det skall talas framtid, miljö och klimat, jämlik sjukvård, jobben, välfärden och den egna organisationen.

Annons

Med en halv miljon förstagångsväljare på banan 2010 har Moderaterna bestämt sig för att bli ett lite hippare parti. Ett sånt som har koll på Spotify och fildelning och integritet på nätet. Ett parti som förstår att nätfrågorna är viktiga frågor i ett samhälle där mail blivit det nya brevet.

På DN debatt manar MUFs ordförande Niklas Wykman på sitt parti på området. Men så fort denna unga pophöger och även vanliga, hederliga moderater börjar tala arbetsrätt är det lätt att förstå exakt hur svårt det kommer bli för Moderaterna att bli ett nytt arbetarparti, mer än på ytan. För synen på arbetsrätten och de ständiga kraven på skattesänkningar vi inte behöver luktar inte 2000-tal. Det luktar 1800-tal.

Den svenska arbetsrätten är inte omodern. Den är modern. Ungdomsarbetslösheten löser vi inte genom att skrota turordningsreglerna. Vilket det med jämna mellanrum hävdas från högerhåll.

Att vara ung är inte samma sak som att vilja vara rättslös på arbetsmarknaden. När premiärminister Villepin 2006 presenterade den så kallade CPE-lagen i Frankrike, en lag som skulle bota en ungdomsarbetslöshet på över 20 procent genom tvååriga kontrakt som gav arbetsgivarna rätt att sparka unga arbetstagare på stående fot, gick fransmännen ut på gatorna i omfattande protester. Det blev ingen CPE-lag. Av samma skäl som svensken inte förkastar LAS. Det som gynnar kollektivet, gynnar i slutändan också individen.

Moderaterna är i dag en produkt. Inte ett parti.

Deras retoriska förvandlingsnummer har onekligen varit framgångsrikt och i många delar imponerande. Men Moderaternas kärna är den samma. Deras syn på individen bortser helt från det faktum att varje individ också är en del av ett kollektiv. Och att solidaritet också handlar om egen vinning. De samhällsekonomiska effekterna av den solidaritetsbefriade politik som är Moderaternas signum syns redan tydligt. Vi är rädd. Rädda för att förlora våra jobb. Rädda för att bli sjuka. Rädda för att inte klara oss ekonomiskt i Moderaternas Sverige.

Rädda människor lever inte. De försöker bara överleva. De sparar. De vågar inte satsa sig in i framtiden. Vilket vare sig gynnar individ eller kollektiv. Och gör Moderaterna till ett samhällsproblem.

Mer läsning

Annons