Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Några kronor över?

/
  • PÅ SKATTJAKT. Anders Borg söker igenom sina förråd, letande efter några miljarder som kan minska minskningen av pensionerna nästa år.

Annons

Pensionärer straffbeskattas inte, ekar Alliansens obrottsliga kolportörer. Det är löntagarna som fått skattesänkningar. Att klyftorna ökar olyckligt, men jobblinjen gäller.

Pensionärerna får vänta på sin tid, den anländer när staten får råd. Anders Borg hällde så 100 miljarder över alla som arbetade. Minst en månadslön extra!, och avsatte 5 miljarder för att något minska gapet till pensionärerna.

Omöjligt gå in i valrörelsen med den sortens iögonfallande orättvisor hängande över den förenade högern, och med orden ekande från oppositionen; Sverige är det enda land som beskattar löner och pensioner olika. 1,5 miljoner vreda pensionärer kan avgöra val.

Den ekonomiska utvecklingen sätter nu ut nya gränser för pensionerna; bromsen slår till. Borgs miljarder mildrar siffrorna något, men han orkar inte ända fram. Pensionerna sänks nästa år, i bästa fall med lite mer än 150 kronor.

Då söker finansministern igenom sina kistor och hittar några nya miljarder, än så länge villkorade. Vi följer tillväxten, säger han. Vi väger ihop alla siffror. Kloka ord, fast präglade av politiskt tvång; regeringen måste gör något konkret för landets pensionärer.

Borg söker de rätta orden, men inget kan dölja att han fabulerar. I slutet av augusti, eller med några veckor kvar till valet, drar han fram miljarderna ur rockärmen. Pensionärerna ges några kronor extra, som lindring inför detta: Den som tjänar 14 000 i månaden får ut 700 kronor mer, varje månad, än den pensionär som har 14 000 i pension.

Drygt 8 000 netto mer varje år, det är mycket pengar för vem som helst och ännu mer för pensionärer som väger varje krona, och nästan dagligen tvingas se över sina marginaler.

En klasskillnad som sticker i ögonen, trots att regeringens politik går ut på att skapa klyftor mellan de som arbetar och alla andra, inklusive pensionärerna.

Ingen tvekan eller grävande i skattkistorna när hundra miljarder fördelades bland landets löntagare.

Att de allra rikaste fick det mesta och berikades på ett rent utmanande sätt också det en del av regeringspolitiken. Högern gynnar, systematiskt, sina egna.

Och utpekandet av pensionärerna hade tagits med i beräkningen, de sågs inte som en prioriterad grupp.

Först när orättvisorna, dokumenterade av riksdagens utredningstjänst, riskerade att bli en besvärlig valfråga, steg Borg fram. Han ville inte, men måste.

Mer läsning

Annons