Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När det extrema blir normalt

Han ser nöjd ut. Verkar vara ganska tillfreds med tillvaron just nu.

Annons

När Sverige- demokraternas partiledare Jimmie Åkesson på lördagsförmiddagen äntrar scenen i Aros congress-center i Västerås för att tala inför dryga 300-talet sverigedemokratiska kommunpolitiker har han tagit del av de senaste opinionssiffrorna.

Siffror som talar om att Sverigedemokraterna just för tillfället är landets tredje största parti med 8,5 procent av väljarsympatierna.

Det handlar om ett parti som har ett enda svar på alla frågor. Ett parti som vinner väljare på att sortera ut oss i ett vi och i ett dom. Som fiskar röster på att skylla alla problem på en utmejslad grupp: de andra, de som inte är som vi. Att detta parti just nu är tredje störst efter Socialdemokraterna och Moderaterna är riktigt illa.

(Innan ni börjar mejla och ringa en massa otrevligheter: Jo, jag får vara subjektiv i mina texter, det är min roll på ledarsidan. Jag tänker inte låtsas som att jag inte tycker att ett ökat väljarstöd för Sverigedemokraterna är riktigt, riktigt illa.)

 

Jimmie Åkesson är inte dum. Han förstår varför det går så bra just nu. Han förklarar för sina åhörare där i Aros congress-center att partiets framgång beror på det ekonomiska läget: ”Vi ser en varselvåg som sveper över Sverige. Vad har den här regeringen gjort under sex år vid makten? Till exempel har man försämrat det trygghetssystem som ska fånga upp dem som förlorat sina arbeten. Det blir väldigt påtagligt för väldigt många människor, speciellt i dessa tider”, förklarar partiledare Åkesson.

Och han har rätt. Och han är medveten om att när människor kastas ut i ett allt mer söndertrasat skyddsnät, då finns Sverigedemokraterna där som en förstående kompis som förklarar att det är inte ditt fel, det är inte den obefintliga jobbpolitikens fel, det är inte den pånyttfödda klasspolitikens fel. Det är invandrarnas fel. Och för många, alldeles för många, känns det just då så mycket, mycket bättre. Ett konkret, mycket enkelt, svar på alla svåra frågor.

 

Nu säger Jimmie Åkesson att han inte nöjer sig med 8,5 procent. Han vill bli större. Partiet vill locka andra grupper än bittra, arga och missnöjda män. Som kvinnor till exempel. Något Jimmie Åkesson förklarar för journalisterna i Västerås på lördagen.

I dag är närmare 80 procent av partiets medlemmar män. Det tänker partiet förändra genom att ändra bilden av sig själva. I samband med helgens kommun- och landstingsdagar släppte partiet därför en ”kommunikationsplan”. Kort sagt en bruksanvisning för hur Sverigedemokrater ska uppföra sig och uttala sig. Där går att läsa att Sverigedemokraterna ”står för trygghet, rättvisa och likabehandling i samhället” och ”Vi vet att vi inte drivs av hat, utan av kärlek”.

Jo, kärlek kan se ut på många olika sätt. I sin höstbudget för konungalandet Sverige tänker sig Sverigedemokraterna lösgöra 119 miljarder kronor fram till 2014 genom att bland annat dra ned på invandringen med 90 procent. Men det är inte bara invandrarna som är Sverigedemokraternas måltavla. Stödet till organisationer som arbetar mot rasism och homofobi ska slopas, stödet till folkbildningen ska stramas åt och samtidigt ska stödet till arbete mot mäns våld mot kvinnor avskaffas. Med detta ska alltså nya, kvinnliga väljare lockas. En politik fylld med kärlek. Nja, undertecknad (som är kvinna) har svårt att se det kärleksfulla i den politiken.

 

För inte särskilt länge sedan betraktades Sverigedemokraterna som ett extremt parti. Ett parti som var rasistisk, antidemokratiskt och populistiskt. Det är en syn som i rask takt har förändrats. Partiets politik har dock inte förändrats nämnvärt.

 

Det som skiljer Sverigedemokraterna från övriga partier i Sveriges riksdag är människosynen.

I Sverigedemokraternas världsbild är inte alla människor lika mycket värda. Skillnaden i människovärde handlar inte om fattig eller rik, outbildad eller välutbildad, ung eller gammal. Nej, det handlar om något så ynkligt som hudfärg.

Det är fortfarande extremt.

Det är något som vi aldrig får låta bli normalt.

Mer läsning

Annons