Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nej, ingen vann

/
  • Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven och LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson på scenen i Västerås.

Som vanligt så såg sig båda sidor som vinnare. När den socialdemokratiska kongressen klubbade igenom skrivningarna i partiprogrammet om visstidsanställningar var det glada miner. Åt alla håll. Men åtminstone vissa mungipor borde ha dragit sig nedåt.

Annons

SSU, Handels och flera olika distrikt hade motionerat om att partiet ska agera för att anställningsformen "allmän visstid" tas bort. Partistyrelsen och LO-ledningen har å sin sida varit skeptiska till att använda sig av lagstiftning i frågor som de hellre ser löses avtalsvägen via samtal mellan parterna. Arbetsgivarna kan ju surna till.

Nu blev resultatet en skrivning som kan tolkas olika, helt beroende på vem som sitter på tolkningsföreträdet. Den lyder som följer: "Tillsvidareanställning på heltid ska vara norm på hela arbetsmarknaden. Problemen med allmän visstid måste lösas. Det ska finnas objektiva skäl för tidsbegränsade anställningar."

Avskaffa allmän visstid-falangen läser denna skrivning som att anställningsformen allmän visstid ska avskaffas, i och med att det nu står att det ska finnas "objektiva skäl" för tidsbegränsade anställningar. Detta då det utmärkande med anställningsformen allmän visstid är att arbetsgivaren inte behöver ange anledning till visstidsanställningen, den visstidsanställde ersätter alltså ingen annan anställd, som när det handlar om ett vikariat.

Partistyrelsen och LO-ledningen å sin sida är även de nöjda med skrivningen. Inget förbud mot anställningsformen har ju krävts.

Men, när fenomenet att alla är nöjda efter att en politisk fråga debatterats uppstår bör åtminstone någon sänka mungiporna. Inte fortsätta le lika brett. Det blev en kompromiss, en kompromiss som innebär att den mycket omdiskuterade anställningsformen alltså blir kvar.

Allmän visstidsanställning är dock en anställningsform som bör begravas, djupt i den borgerliga exregeringsmyllan. Anställningsformen infördes av Alliansregeringen 2007 och har lett till att hundratusentals människor i Sverige numer är anställda på visstid, utan skäl, i år efter år efter år.

I LO:s rapport Anställningsformer år 2014 framgår det att visstidsanställningarna åter har ökat. Och det är just anställningsformen ”allmän visstid” som står för i stort sett hela ökningen. Enligt LO:s rapport är antalet allmän visstidsanställningar nu uppe i rekordsiffran 428 000 stycken. De övriga visstidsanställningsformerna: vikariat, provanställning och säsongsanställning, har i stället minskat eller ligger stabilt. Totalt finns i dag 618 000 visstidsanställda, 15 procent av arbetskraften.

De som främst har dessa otrygga anställningar är unga kvinnliga arbetare inom handel, hemtjänst, vården, restaurang och städ, men också inom utbildningsväsendet. Frågan om allmän visstid är alltså inte bara en fråga om ordalydelser i ett partiprogram – det är en fråga om makt, jämlikhet och jämställdhet på arbetsmarknaden.

Därför får inte avskaffa visstid-falangen slappna av och tro att allt nu kommer att lösa sig. Nu krävs mer än ord. Det krävs handling för en tryggare och jämlikare arbetsmarknad. En arbetsmarknad där det inte finns någon plats för en anställningsform kallad allmän visstid.

Mer läsning

Annons