Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nollad och nitad.

/
  • INTE EN KRONA. Conny Flykt, 53, har varit helt utan inkomst i ett och ett halvt år. Han räknar inte med att någonsin kunna få en lön för arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Inte heller någon ersättning från vare sig sjukförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring. Ensam familjeförsörjare är Connys hustru Gunilla.

– Jo, du skrev ju om fas 3… jag vill bara säga att jag är inte ens där. Jag är väl vad man skulle kunna kalla i fas 4, säger mannen i luren.

Det var det samtalet som gjorde att jag tänkte vad fan. Vad är det som har hänt?

Annons

Mannen i luren heter Conny Flykt, 53 år från Sätra. I ett och ett halvt år har han varit helt utan inkomst. Noll, nada, ingenting. Sedan den 25 oktober 2009 är det Connys hustru Gunilla, 52 år, som har hela försörjningsbördan i familjen.

Conny började sin yrkeskarriär på Ericsson i Söderhamn, därefter har han arbetat på Ovako i Hofors och på flera verkstäder inne i Gävle. Men kroppen höll inte, han blev sjuk. Conny beviljades sjukbidrag, men efter några år ansåg Försäkringskassan att Conny åter var arbetsför. (Nej, det betyder inte att han verkligen är arbetsför, han har svårt att gå och har allvarliga magproblem.) Därefter har han deltagit i olika arbetsmarknadsåtgärder, senast jobb- och utvecklingsgarantin. Under garantins två första faser fick Conny aktivitetsstöd på 223 kronor per dag, det innebar en månadsersättning på drygt 3 000 kronor efter skatt.

Den ersättningen försvann i och med inträdet i fas 3.

Den här garantin, som har som syfte att "förstärka deltagarens kontakt med arbetsmarknaden", har ett helt absurt regelverk som innebär att när den arbetslöse når fas 3, då har personer som inte har a-kassebaserad ersättning inte längre rätt till aktivitetsstöd.

Conny erbjöds att få en praktikplats inom fas 3 på kommunens arbetsmarknadsenhet Varva, men helt utan ersättning.

– Då, när han blev erbjuden två års praktik i fas 3 utan ersättning. Då sa jag nej. Nu får det vara nog. Du går inte dit, säger Gunilla Flykt.

Eftersom Gunilla har en stadig inkomst (som vårdbiträde på Sätrahemmet) är Conny inte heller berättigad till försörjningsstöd. Gunilla ska med sin månadslön på 17 000 kronor försörja familjen. De har en hyra på dryga 6 000 kronor, så enligt försörjningsstödsnormen ska de klara sig. De lever strax över existensminimum.

– Vissa månader klarar vi oss precis, andra klarar vi oss inte, säger Gunilla.

De får hjälp av sina barn för att klara sig.

– Men det är hemskt. Att behöva gå till barnen, fortsätter hon.

De har hängt ihop sedan Gunilla var 14 och Conny var 15. Det är snart 40 år. Enligt äktenskapsbalken är makar försörjningspliktiga gentemot varandra, och Gunillas lön ska enligt riksnormen precis räcka åt de båda.

Jag frågar lite försiktigt, om de inte skulle ta och skilja sig och flytta isär. Då skulle ju Conny kunna få en egen inkomst, alltså försörjningsstöd. Då skulle han inte behöva tigga pengar av Gunilla varje gång han vill göra eller köpa något.

– Jag har sagt det åt´na. Att vi skulle skilja oss. Hon skulle få det så mycket bättre, säger Conny.

Gunilla protesterar direkt.

– Aldrig. Det är bara att kämpa. Vi ska inte behöva skilja oss. Det måste gå, säger Gunilla.

Conny räknar inte med att någonsin kunna få en lön för arbete på den reguljära arbetsmarknaden, inte heller någon ersättning från vare sig sjukförsäkring eller arbetslöshetsersättning. Han har, om han tar ut sin pension vid 65 års ålder, tolv år kvar tills dess han kan räkna med någon form av inkomst. Det är tolv år utan en enda krona.

Mer läsning

Annons