Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oanständighetens land

/
  • Den norska regeringen har lagt ett förslag om ett nationellt förbud mot tiggeri samt mot hjälp till tiggare. På bilden Norges finansminister Siv Jensen (Frp) och statsminister Erna Solberg (Høyre).

I vårt systerland Norge sitter ett främlingsfientligt parti vid makten. Det påverkar politiken. Förslaget att förbjuda tiggeri och tillika hjälp till tiggare är ett tydligt sådant exempel.

Annons

För vad det handlar om är att förbjuda människor utifrån att ta sig till Norge för att söka sin överlevnad. Alla medel är tillåtna, även att förbjuda människor att sträcka ut en hand och söka hjälp.

Sedan hösten 2013 bildar Høyre och Fremskrittspartiet regering. Översatt till svenska är det som att Moderaterna och Sverigedemokraterna skulle bilda regering i Sverige.

Den norska regeringens tiggeriförbudsförslag har debatterats flitigt, inte minst i grannlandet Sverige. För går det verkligen att förbjuda fattigdom? Ja, det gör det tydligen, för sedan förra året är kommunala förbud mot tiggeri tillåtna i Norge. Nu är förslaget ett än mer långtgående, nationellt förbud mot såväl tiggeri som mot medhjälp till tiggeri. Det senare kan vara att bistå tiggare med mat, husrum eller respengar och ska kunna straffas med ett års fängelse. Det invandringskritiska Fremskrittspartiet förklarar förslaget med att hjälp till tiggare är en aktiv handling till stöd för något regeringen vill ta bort. Med andra ord: medmänsklighet ska alltså kriminaliseras.

Och här bör vi veta att invandringen till Norge är måttlig, det handlar inte om någon jättelik grupp människor som söker sig till landet varje år. År 2013 fick 5 800 ja på sin asylansökan i Norge. Därutöver är Norge medlem i Schengensamarbetet, vilket innebär fri rörlighet för personer att resa fritt över gränserna och stanna i ett land under tre månader. Och det vore väl okej för den norska regeringen, om det bara kom rätt människor hit (läs vita människor från rika länder, typ Sverige). Nu är det en särskild grupp människor som den norska regeringen vill stoppa. Det handlar främst om romer från Rumänien som söker sig till länder i Schengensamarbetet för sin försörjning. Vi kan alltså tolka tiggeriförbud som den norska regeringens recept på att bota diskrimineringen och fattigdomen i Rumänien.

Gränsdragningarna för det norska förslaget bör vara skrämmande oklara. När en välgörenhetsorganisation står med en bössa utanför Ica, är det tiggeri? En gatumusikant, är hen tiggare? (På den frågan är det inte svårt att gissa "ja" om gatumusikanten är romsk och "nej" om gatumusikanten är norsk.) Små söta påskkärringar som ringer på dörren i påsktid, och små söta monster som ringer på dörren vid halloween-tider, är det tiggeri?

Den som inte vill se orättvisor, inte vill se klasskillnader, inte vill se diskriminering – för den är ett tiggeriförbud mycket praktiskt, vi bara flyttar problemen någon annanstans. Och tiggeriförbud och främlingsfientlighet går hand i hand. Föraktet för den svage, rädslan för det okända, mytbildningen gällande den som kommer utifrån, allt hänger ihop. Vi ser det såväl i Norge som i Sverige. Så fort det går att misstänka att någon som inte är vit svensk har begått ett brott är upprördheten och delningsfrekvensen enorm på våra sociala medier och kring våra lunchbord. Att inte upprördheten såväl som delningarna på Facebook ens är i närheten av samma nivå när den misstänkta brottslingen är en vit svensk bör vi se, förstå och fundera över anledningen till.

Nu visar det sig att kanske inte tiggeriförbudsförslaget i Norge går igenom ändå, detta då det norska Senterpartiet som är vågmästare är på väg att svänga i frågan. Och ett nej till tiggeriförbud vore åtminstone en bit på väg för Norge att putsa på sin anständighet. Norge, precis som Sverige, är ett rikt land. Länder som kan betydligt bättre än så här.

Mer läsning

Annons