Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Obama– Sossarna

/
  • Barack Obama skapade en folkrörelse och vann presidentvalet i USA. Något som Socialdemokraterna borde ta lärdom av.
Foto: Scanpix

Parallellerna är så oerhört lätta att dra. Obama lyckades under sin presidentvalskampanj skapa vad Socialdemokraterna alltid sagt sig vara; en folkrörelse.

Annons

Men till skillnad från Obama och hans budskap om förändring saknar Socialdemokraterna i dag två viktiga delar i receptet som blev till en presidentpost i Obamas fall: ett budskap att tro på och en genuin vilja att förändra i stället för att förvalta.

Obama var det andra. Kontrasten till Washingtons elitism och antagonism mellan demokrater och republikaner. Hans rekordsnabba politiska karriär som tog honom till Vita huset på bara ett decennium blev till en fördel; han hade nog med erfarenhet för att uppfattas som seriös, men tillräckligt kort erfarenhet för att fortfarande kunna ses som någon med nog distans för att kunna gå sin egen väg och faktiskt åstadkomma den där förändringen han talade så varmt om.

Socialdemokraterna är normen i den svenska politiken. När partiet valde ny ordförande valde man en nygammal sådan. Man hade inte modet att helt bryta med den Perssonska traditionen och valde en ledare som under mer än två decennier varit del av den förvaltande socialdemokratin. Något annat egentligt alternativ till Sahlin fanns dock inte, eller sades det i alla fall inte finnas.

Obama lät sig bäras fram av den lilla människan, styrkan i hans valkampanj var förmågan att våga tro på stödet som kom underifrån. Och det handlade inte om kampanjsnickeri, det handlade om en genuin övertygelse om att förändringen han ville åstadkomma krävde ett ”vi”. Partistrategerna fanns där som alltid, men partistrateger vinner inga val åt vare sig partier eller kandidater. De enda som vinner val åt någon är medborgare som engagerar sig och röstar. Det insåg Obama och det var också vad som fick människor att lägga tid och energi på att arbeta som volontärer. De arbetade inte bara för Obama. De arbetade även för sig själva och sitt land.

Allt detta berättar Martin Gelin om i sin fantastiska skildring av Barack Obamas väg till presidentposten. ”Det amerikanske löftet” är inte bara en bok om en valkampanj. Det är en bok som även berättar om den lilla människan och några av hennes skäl till politiskt engagemang.

Om drygt ett år är det riksdagsval i Sverige. 7 juni är det parlamentsval. Många har inspirerats Obamas framgångsrika kampanjarbete. Så även Socialdemokraterna. I antologin ”Den grå vågen” med undertiteln ”Tankar om en ny socialdemokrati” går ett antal unga socialdemokrater till storms mot ett parti som blivit gammalt och trött, till skillnad från den evigt unga ideologi partiet bygger sin existens på.

Ett av kapitlen, författat av Peter Gustavsson och Jonas Nygren, ägnas åt tankar om en ny partiorganisation. Uppfriskande läsning om hur Socialdemokraterna borde förändras som parti för att åter bli till en folkrörelse. För Socialdemokraterna skulle kunna bli en folkrörelse igen, men självinsikten kring de egna bristerna tycks begränsade, precis som insikten om att den stora majoritet svenskar inte bara skulle kunna vara Socialdemokrater. De borde vara det. Till skillnad från Barack Obama och hans inkluderande syn på politiken har Socialdemokraterna dock lagt sig till med ett exkluderande förhållningssätt, i stället för dialog har partiet valt monolog, i stället för en bärande bas som lyfter ledningen, en ledning som förgäves försöker skapa en bas.

Ett faktum som Gustavsson och Nygren synliggör genom ett citat av Mona Sahlin i en intervju i Ekot från augusti 2008 som handlar om just Barack Obama och hans presidentvalskampanj.

Sahlins svar blir nämligen att Obama gett Socialdemokraterna idéer om hur man kan använda nätet för direktkontakt med väljare och medarbetare.

Kommunikation uppifrån och ner. I stället för nerifrån och upp. Eller i sidled.

Egentligen handlade framgångsreceptet i Barack Obamas valkampanj inte om särskilt mycket mer än vad Socialdemokraterna i decennier tidigare ägnat sig åt, direktkontakt med människor, dörrknackning och kommunikation. Den här gången även delvis genom nätverktyg, men med samma syfte som tidigare; att länka samman människor, att föra ett politiskt samtal.

Socialdemokraternas problem handlar till stor del om att man någonstans efter vägen, till skillnad från Obama, slutade hoppas och tro på förmågan att skapa en folkrörelse. I stället började partiet tillbedja politikens teknokrater med bas i Stockholm. Och så gled partiet allt längre bort från alla de som hade kunnat vara deras anförvanter och förtrogna. Människorna.

Mer läsning

Annons