Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Och Norrlandet?

/

I Stadshuset sitter företrädare för diktatur och övergrepp. Ingen respekt för den enskilde, bara förakt för de som kämpar mot.

Annons

Väldig debatt, med udden riktad mot politikerna. De lyssnar inte. Särskilt inte på oss.

”Vi lever i en diktatur”, skriver en av de berörda. Svaga, eller stolliga argument för en begriplig sak.

Vi vill leva som vi alltid gjort, utan kommunalt VA, skriver de mer sansade. Det räcker för oss med en tank och egen brunn.

Inga blickar mot framtiden, skall Norrlandet utvecklas måste VA dras in till alla. Både till de som bor där nu och alla som tänker flytta dit. Några kan inte ställa sig utanför, här gäller samma regler för alla.

En stugägare slåss för den stuga han ärvt men som nu kanske måste säljas till ”någon välbärgad”. Han klarar inte en kostnad på en halv miljon eller så, om han ens får låna så mycket av banken.

Liknande problem finns nog hos fler, med ärvda stugor eller villor som varit i samma ägo i tiotals år. Det är klart att en påtvingad kostnad svider, särskilt om var och en redan hittat lösningar som fungerar bra. Och som samhället borde låta dem leva med.

Stormöten samlar några hundra upprörda och upprivna; diktatur, övergrepp, stolligheter. De lokala politikerna har svårt att värja sig mot ett folkligt uppror som kräver att Norrlandet bevaras på de boendes villkor.

Det går att ana men säjs inte rent ut: Delar av Gävles överklass har hittat en fråga som kan sänka sossarna. Bara ett problem, bakom förslaget politisk enighet i Stadshuset. Än så länge.

Några vaga argument från politiker och tjänstemän tränger ändå igenom; värdestegring när vatten och avlopp installerats. Betala 3–400 000 nu och kassera in en miljon vid försäljning.

Samma argument här som när hyresrätter omvandlas till bostadsrätter, klipp för de inblandade. Om de säljer.

Den som bor kvar får leva med dubbla kostnader, eller mer. Det är inte mycket till klipp.

Och de som bott där ute, kanske i generationer upprörs av den sortens förenklingar. De tänker ju bo kvar.

Och den som skalar bort överorden, vaktslåendet om det egna, föraktet mot politikerna och kampen för att hålla samhället utanför den egna tomtgränsen inser nog att det inte går att kräva nästan en halv miljon av var och en.

Så saken är i grunden enkel; Norrlandet måste anslutas, men kostnaden, ungefär 270 miljoner, kan inte tas ut helt och hållet av dem som bor där. Och det oavsett vad lagen säger.

Detta verkar politikerna ha insett, men ingen har ännu hittat någon väg ut ur en ganska komplex situation. Till slut blir det ändå en fråga för politiker och tjänstemän, kanske efter valet. Det gäller bara att undvika något som kan uppfattas som prejudikat. Det blir inte lätt.

Det bästa är ju en kompromiss alla kan leva med, också de ansvariga politikerna. Frågan är bara hur den skall se ut.

Mer läsning

Annons