Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Också Hedlund kan vara privat

Annons

I fullmäktige håller Roger Hedlund små patetiska föreläsningar om dagspolitiken. Han snuddar då och då vid partiets innersta, det multikulturella, eller mångkulturella, samhället. Sverige glider utför och det blågula tunnas ut. En längtan åter till den tid Hedlund inte ens var påtänkt, och så ska vi gå till kyrkan. Där sitter vice ordföranden Sandstedt i bön över förflackning och ogudaktighet.

En duo på marginalen.

Jag studerar bilderna från klubblokalen, där dricks kaffe och i fonden skymtar Torsten Ahlén. Han ler inåtvänt.

En dag ställdes partiledaren Jimmie Åkesson upp på Stortorget. Kampanj pågår inför EU-valet. Partiet är emot EU, men vill gärna ta plats i parlamentet. En bas för att sanera landet och hela Europa.

I Bryssel, om partiet når dit, placeras Åkessons utsände intill fascister och högerextremister. En varm vänskap och ideologisk samsyn växer då fram.

Om Åkesson når riksdagen kan han ingå i ett borgerligt regeringsunderlag. Reinfeldt har fått frågan, men undviker svaret. Han vill väl avvakta; makten först, anständigheten sedan.

Men kunde Bildt kan Reinfeldt, och det är ju ingen större skillnad mellan dåtidens Ny demokrati och Åkessons trubbiga nationalister.

Reinfeldts försök att sopa åt sig en del av Åkessons väljarunderlag kan lyckas; de nya moderaterna är ju trots allt retoriskt belevade och skickligare med orden. Och om det underliggande budskapet inte skiljer sig föredras Reinfeldt, han ser snäll ut.

Jag når då fram till detta: Det är totalt oacceptabelt att kladda ner Hedlunds port. Han har, som alla, rätt till en privat sfär. De inbyggda hoten ska polisanmälas. Hittas de skyldiga kan de dömas att sanera kluddandet.

Gärna protester och demonstrationer mot partiet, politiken och Hedlund, men inget våld, varken verbalt eller i skrift.

Mer läsning

Annons