Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Öh. Aa

Kliver in på ungmoderaten Kristoffer Fjellners kontor. Febril aktivitet pågår i det lilla rummet där tre individer försöker samsas om ytan i den trångbodda politiska vardagen i Strasbourg.

Annons

Ställer samma fråga till Fjellner som jag ställt till övriga parlamentariker jag träffar under veckan i Strasbourg; borde svensken bry sig om EU?

Efter lång tystnad blir svaret – Öh. Aa. Självklart.

EU påverkar Gävlebon enligt Fjellner, och därför är det synd om Gävlebon inte tar möjligheten att påverka EU. Vem som sitter i parlamentet avgör delvis vilken typ av EU det blir. Ett svar som liknar både miljöpartisten Carl Schlyters och sSocialdemokraten Anna Hedhs svar.

Fjellner är vältalig och kostymklädd. Men exemplen han håller sig med är enkla. För att förklara EU:s plats i hans vardag brukar han peka på sina skor och plocka fram mobiltelefonen och snusdosan ur fickan. Tre enkla vardagsföremål som också är exempel på bland annat tullpolitik och förhandlingar om medlemskap. EU finns alltid lite närmare än vi tror, men är trots detta märkligt frånvarande i vårt nationella politiska samtal.

Fjellner är krass när det handlar om samtalet om EU. – Vi måste bli bättre på att prata EU, säger han. I stället för att prata eurokratiska borde både politiker och partier prata om sånt människor tycker är viktigt, det är man för dåliga på i dag, anser Fjellner. Sedan citerar han sin mor som alltid sagt honom att det är avsändarens fel om mottagaren inte förstår budskapet.

Förvisso sant. Men även om Kristoffer Fjellner precis som övriga parlamentariker tycker att det talas för lite EU och ser sin egen och Sveriges plats i parlamentet som viktig där det uppenbart att många på hemmaplan är nöjda med EU:s perifera placering i det politiska samtalet. Varför skulle annars exempel Fredrik Reinfeldt tala om att visa respekt för människors ointresse inför det stundande parlamentsvalet, och partierna nöja sig med en månads valkampanjande?

Partiernas syn på EU framstår ofta som paradoxal.

Det är viktigt att rösta sägs det. Men partiernas ointresse för parlamentsvalet är tämligen uppenbart, precis som oförmågan att lyfta in EU i den nationella politiken. Trots att EU genom vårt medlemskap blivit till just detta, en del av vår nationella politik.

Och i parlamentet i Bryssel sitter svenska representanter som Kristoffer Fjellner, som sanningsenligt konstaterar att deras politiska arbete har bäring i människors vardag och att det därför finns skäl att faktiskt intressera sig för både EU och parlamentsvalet. Samtidigt som partiledare som Fredrik Reinfeldt sitter i Sverige och talar om att respektera ointresset för Fjellners och de andra parlamentarikernas arbete.

Mer läsning

Annons