Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Olofsson och Thatcher

/
  • Margaret Thatcher har beskrivits som en kvinna som klättrade upp för karriärstegen och drog upp den bakom sig. Hennes svenska motsvarighet torde vara Maud Olofsson.

Annons

Maud Olofsson är lite som Margaret Thatcher. En av Storbritanniens genom tiderna mest framgångsrika politiker som beskrivits som en kvinna som klättrade upp för karriärstegen och drog upp den bakom sig.

Maud Olofsson har tagit sig ända fram. Hon blev partiordförande, hon blev näringsminister. Hon är en produkt av individuella prestationer och decennier av jämställdhetsarbete. Ett jämställdhetsarbete hon dock inte själv tänker bidra till.

Maud Olofsson tänker inte lyfta ett finger för att hjälpa kvinnor inom näringslivet att klättra upp för stegen som leder in i styrelserummen. Detta med motivering ”Det är inte politikernas ansvar att bolagen har dålig könsfördelning.”, som hon uttryckte det hela i gårdagens Svenska Dagbladet.

Maud Olofsson har fel. Det ÄR politikernas ansvar. Det är politikernas ansvar att driva på jämställdhetsarbetet i vårt samhälle. Den borgerliga regeringen har precis som den tidigare Socialdemokratiska till och med en minister som arbetar med detta. Vi har lagstiftning mot diskriminering. Vi har en diskrimineringsombudsman. Vi har en hel rad instrument instiftade av politiker dedikerade till att främja jämställdheten i Sverige.

Svenska bolagsstyrelser är pinsamt kvinnobefriade. Ett resultat av inkompetenta valberedningar som uppenbarligen anser att styrelsekompetens handlar om kön. Ibland hänvisas det till att det finns för få kvinnor med nödvändiga erfarenheter som bland annat arbete som vd.

Vilket är en snäv definition av vad kompetens är. Och anledningen till att det finns så få kvinnor med vd-erfarenhet beror trots allt på exakt samma sak som det faktum att det finns så få kvinnor i styrelserummen; att kompetens ännu klassas som en fråga om kön.

Maud Olofssons inställning till kvotering är extremt märklig. I dag kvoteras män in i styrelserummen. I dag har 18 av Sveriges 150 högst värderade bolag inte en enda kvinna i styrelsen.

Maud Olofsson har en verklighetsfrånvänd övertro på företagens förmåga att korrigera problemet på egen hand. De har trots allt misslyckats brutalt så här långt och många har över huvud taget inte ens någon idé om hur de skall kunna komma till rätta med problemet, om de ens ser det hela som ett problem.

I grunden är problematiken lätt att förstå. Styrelseuppdrag handlar om makt. Breddas rekryteringen till styrelseposterna innebär detta att konkurrensen om de åtråvärda uppdragen hårdnar. Därför är motståndet mot en omvänd kvotering självklart.

Sveriges företag och deras valberedningar är i uppenbart behov av politiks hjälp på området. De klarar sig inte utan den. Den hjälpen borde Maud Olofsson och regeringen bistå företagen med. I form av en lag som motverkar inkvoteringen av män i styrelserummen.

Det är stor skillnad på att inte ansvar och inte vilja ansvar, Maud Olofsson.

Mer läsning

Annons