Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Om män hade närmare relationer till sina barn skulle de leva längre"

/


Ledarsidan möter Tomas Agnemo, generalsekreterare för Män för jämställdhet.

Annons

Vi möts i Män för Jämställdhets lokaler på Pipersgatan i Stockholm. Platsen för intervjun blir köket, eftersom sammanträdesrummet är upptaget med män från organisationens systerorganisationer i Ryssland, Vitryssland och Kanada. Tomas häller upp en varsin kopp kaffe.

Hur kom det sig att du hamnade här, som generalsekreterare för Män för jämställdhet?

– När jag pluggade i Göteborg var det en kompis som var aktiv i en feministisk mansgrupp. Jag följde med. Vi var åtta män som träffades och satt och pratade om personliga, privata saker, som män sällan gör, på ett ganska djupt plan. Och det var där det liksom kom en förståelse för att det fanns en könsmaktsordning, ett patriarkat.

Har du alltid varit intresserad av orättvisor?

– Jag har väl alltid varit kritisk till alla maktordningar, från början var det miljömaktordningen eller vad man ska kalla det, och sedan den rasistiska maktordningen. Jag ser hur det patriarkala och det kapitalistiska systemet går hand i hand och skapar en massa problem. Sedan, när jag hade varit med i den här gruppen så läste jag genusvetenskap och sociologi, och gjorde en fältstudie i Sydafrika där jag intervjuade unga killar om maskulinitetsnormer. Efter det jobbade jag på Sida som handläggare. Sedan dök det här jobbet upp.

Berätta konkret hur ni arbetar.

– Bland annat håller vi i projektet "En kommun fri från våld" i Borås och Västerås. Där arbetar vi till exempel med våldspreventiva program i skolor och med pappagrupper.

Hur lätt är det att locka pappor?

– Det är ganska svårt över huvud taget att locka män. Dessutom har pappagrupperna blivit färre. Det beror främst på att de blivit färre i Stockholm. Under den socialdemokratiska majoriteten i landstinget hade vi 50 pappagruppsledare som körde grupper i hela landstinget, men 2006 blev det borgerligt styre och de sa att de tyckte att verksamheten var jättebra, men att de inte ville finansiera den. Nu har vi har tittat på andra finansieringsmöjligheter, till exempel har vi träffat ett studieförbund.

Vad möter du för fördomar kring din organisation och det du gör?

– "Vad ska det vara bra för, i världens mest jämställda land?" Då säger jag att 98 procent av våldtäkterna begås av män, 90 procent av våldet begås av män. Det finns också en del reaktioner från mansrättshåll, sådana där papparättshaverister som har förlorat vårdnadstvister.

Berätta om er internationella verksamhet.

– Vi är en del av nätverket "Men Engage", som består av organisationer över hela världen som arbetar för jämställdhet med fokus på män. Vi är samordnare för det regionala nätverket i Europa. I Ryssland och Vitryssland arbetar vi med Sidafinansierade projekt, i Ryssland även i samarbete med kvinnojourernas samorganisation Unizon,

Hur går det arbetet till?

– Det handlar mycket om arbete med föräldraskap, med pappor som en metod för att minska våldet.

Hur lockar man pappor i Ryssland och Vitryssland till en sådan här verksamhet?

– De är ibland mer intresserade än våra pappor i Sverige. För här säger många: "Vi är så jämställda, så varför ska jag gå i en pappagrupp?" Fast om man gör en tidsstudie i det enskilda hemmet så gör kvinnan ändå nästan en timme mer obetalt hemarbete varje dag. Men man lever i en diskurs att man är jämställd. Även fast kvinnan tar 75 procent av föräldraledigheten.

Är Sverige det land som kommit längst när det gäller jämställdhet?

– Inom vissa områden. I Sverige har vi en viss tro att vi har kommit längst på alla områden. Men vi måste lära av andra. Och andra lär sig av oss. Till exempel kommer våra systerorganisationer hit och lär sig om den svenska föräldraförsäkringen. Och då kan vi berätta om vilka misstag de inte ska göra. Föräldraförsäkringen är ju fortfarande inte individualiserad här. Nu får vi en tredje "pappamånad" nästa år, men det är fortfarande inte tillräckligt. Så då säger vi "gör den individualiserad från början". Det ska inte vara någon valfrihet. Det är en socialförsäkring, den ska vara individualiserad. Och vi säger "bygg ut den allmänna förskolan". Föräldraförsäkringen och den utbyggda barnomsorgen är de två reformerna som gjort att svenska kvinnor relativt sett har en stark ställning på arbetsmarknaden.

Hur ska vi locka fler män att intressera sig för jämställdhet?

– En sak vi kan göra är att visa på vad män vinner på jämställdhet, för då tror jag att de blir mer intresserade. Vilka dör på grund av narkotika i största utsträckning? Vilka är det som tar livet av sig? Vilka är det som kör ihjäl sig? Vilka lever kortare? Det finns ju jättemånga faktorer, som har en jämställdhetskoppling. Om män hade närmare relationer till sina barn så skulle de leva längre, för de skulle köra saktare, ta mindre narkotika. Allt hör ihop.

Vad händer i er verksamhet framöver?

– Bland annat ska vi utbilda Byggnads nu i november. Syftet är att öka kunskapen i Byggnads om jämställdhet och mansnormer. Vad är maskulinitet, vad innebär det att leva som man i det här samhället som inte är jämställt? Vi jobbar även med ett nätverk av män från näringslivet som är intresserade av jämställdhet.

Den sittande regeringen kallar sig feministisk, har du märkt någon skillnad mot tidigare regering?

– Hm. Du kan skriva så här: det räcker inte att kalla sig en feministisk regering. Man måste även leverera feministisk politik.

LÄS ÄVEN: Norling möter: Rossana Dinamarca

LÄS ÄVEN: Norling möter: Fredrik Gertten

LÄS ÄVEN: Norling möter: Irene Wennemo

LÄS ÄVEN: Norling möter: Ingvar Carlsson

LÄS ÄVEN: Norling möter: Margareta Winberg

LÄS ÄVEN: Norling möter: Morgan Johansson

LÄS ÄVEN: Norling möter Thomas Östros

LÄS ÄVEN: Norling möter Peter Althin

Mer läsning

Annons