Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om vackert och viralt

/

Annons

Turner, Monet och Twombly. Är i Stockholm och promenerar efter dagens möte iväg till Moderna Museet för att se Turner, Monet och Wombly mötas i salarna.

En mycket vacker sammankomst som sveper över tiden, som förenar tre konstnärer som trots åren som skiljer dem åt faktiskt talar med varandra genom sina verk. Människoliv är människoliv, innehållet varierar i dem, men känslorna och vandringen från födsel till sista andetaget är gemensam. Och det är väl på något vis en beskrivning av just detta som hänger där på väggarna, i form av de sena verken där livet börjar summeras.

Går runt i utställningshallen och tänker på min egen uppväxt, på alla de år som konsten aldrig var riktigt närvarande i mitt liv.

Museer fanns inte i Kiruna. Min familj hade inte råd att resa.

Riksteaterns föreställningar gjorde det möjligt att ta del av scenkonst även i mitt isolerade hörn av Sverige. Men det var inte förrän i relativt vuxen ålder museibesöken blev en självklar del av mitt liv.

Att kliva in i ett museum, att andas in doften, att höra golvens ljud under skosulorna (knarrande parkett är rarast), att lägga ögonen på det hänförande vackra, förundras över precisionen och skickligheten, över det banala och komplexa, att debattera i sitt inre huruvida det som ligger för ögonen talar till mig eller inte, att känna hur penseldrag, skulpturer eller fotografier omsätts till känslor är en enastående upplevelse som inte någon enda borde förnekas.

Socialdemokraterna införde fri entré på landets museer. En magnifik folkbildningsinsats som föll mycket väl ut. Genom den fria entrén kom andra besökare än de som med självklarhet lägger kronor på en inträdesbiljett. Om detta vittnade museerna själva. Vår nationalskatt, förvaltad av våra museer blev plötsligt tillgänglig för långt många fler. Och besöken växte i antal.

Att slopa den fria entrén till våra museer var en av de första åtgärder den borgerliga regeringen vidtog.

När jag tittar på de övriga som spatserar runt på Moderna Museet den här tisdagen är de den typiska skaran museibesökare; medelklassiga damer, de som redan är rika på kulturellt kapital, turister, 30-plusare i tjockbågade glasögon och kavaj. Så oerhört synd att glädjen i att betrakta skickligt placerade penseldrag som skapar underskön helhet och rörelse och väcker tanken inte anses vara viktigare än att vi nöjer oss med att de redan invigda, de med ekonomisk möjlighet att betala entré tar del av det.

Besökssiffrorna på våra museer var oviktiga sa regeringen i samband med att de tog bort den fria entrén. Så säger bara den som inte ser värdet i folkbildning, i att ge alla möjlighet att glädjas åt konsten.

50 Cent. Bloggare och andra har funderat över varför 50 Cent spelar i Sandviken. Varför inte? Avståndet är kort till bland annat Stockholm, arenan är stor och Sverige litet. Sandviken funkar precis lika bra som annan valfri ort, som Stockholm, eller Göteborg. Hur konserten var kan du läsa om i morgondagens tidning, och spana in på webben. Arbetarbladet är självklart där. Det är vi alltid när något av värde händer i vårt utgivningsområde.

Erato. De allra flesta utanför Uppsalas studentvärld och många inom den hade nog knappast hört talas om den lilla vokalistgruppen. Förrän några kesoburkar och ett Youtube-klipp senare. Igår hade Eratos klipp där tre av medlemmarna i gruppen sjunger Robyns "Call your girlfriend" och samtidigt spelar på kesoburkar 400 000 klick. Ingen marknadsföring. Inga snygga klipp eller hög bildkvalitet. Bara bra innehåll.

Och det är väl så vår samtid fungerar. Vi struntar i kvalitet, ifråga om annat än innehåll. OK är bra nog. I alla fall när det handlar om bild och ljud. En ny skön värld, onekligen. Som även erbjuder medieföretag oanade möjligheter.

Vi står i början av en utveckling som av de reaktionära uppfattas som ett hot. Men av de något mer framåtblickande ses som en möjlighet. Papperstidningen kanske inte kommer vara en självklar del av vår framtid. Men kvalitativ journalistik kommer utan tvekan vara det.

Formatet är oviktigt.

Innehållet, det är däremot allt.

Mer läsning

Annons