Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Övertygelse, samhällssyn

/

Annons

Socialdemokratins ledning har efter valet kastat in partiet i en mycket farlig situation genom att ifrågasätta hela politiken och i praktiken också de värderingar den vilar på. Väljarnas intryck av uppgivelse förstärks genom att inga vågar träda fram och öppet kandidera som partiordförande. Hela processen är pinsam i sin brist på öppenhet.

Särskilt skadligt var Mona Sahlins uttalande på partiets förtroenderåd att hon i själva verket inte trodde på vad hon sade i valrörelsen när det gällde en av valrörelsens kärnfrågor, skattefrågan. Hon tar också avstånd från det röd-gröna samarbetet. I valrörelsen sade hon att det pekade i rätt riktning; nu säger hon att det pekade i fel riktning. Det är också i praktiken närmast upplöst.

En naturlig fråga är: antag att de rödgröna ändå vunnit valet. Hade den i valrörelsen drivna politiken då också varit fel? Mona Sahlins sannolika svar på den frågan är att politiken då hade varit rätt, eftersom väljarna godkänt den. Rätt och fel i politiken är en fråga om valframgångar eller förluster.

Mona Sahlin tycks inte vara ensam om den inställningen. Hennes anförande på förtroenderåd hälsades med stående ovationer. I en rad kommentarer efter valet har det hetat att partiet måste ompröva hela politiken. De nära 2 miljoner väljare som röstade på partiet gjorde uppenbarligen ett misstag.

Det är en inställning som vittnar om en nästan gränslös principlöshet. Kan en politisk ståndpunkt inte vara riktig även om man förlorat ett val? Blir socialdemokratin mer attraktiv om den framför allt jagar ståndpunkter som förmodas vara populära?

Jag tror inte det. Det är självklart att alla partier måste göra taktiska bedömningar. Men de kan inte få ange politikens huvudinriktning. En politik som främst och uttalat syftar till att göra partiet mer populärt i vad man kallar för medelklassen har små chanser att skapa förtroende, särskilt om den strider mot väljarnas föreställningar om partiets grundläggande värderingar.

Partiet ska nu välja en ny ledning. Ett första krav borde vara att en ny ordförande har en genomtänkt syn på samhället, en inre övertygelse och är beredd att stå för den. Väljarna ska inte än en gång behöva få höra att valrörelsen var en bluff.

Men vilken övertygelse, vilken samhällssyn? Namn nämnes men ingen vet ens om de nämnda är villiga att kandidera, än mindre vilken riktning de vill ge partiet. Partidistrikt ska utse ombud men de vet inte vilka kandidaterna är.

Att den nya ledaren skulle väljas i en ett öppet val mellan olika personer vars ståndpunkter man känner anses olämpligt och splittrande. Men medlemsdemokrati och öppenhet kan inte vara hot mot ett socialdemokratiskt parti, tvärtom! Ur en öppen valprocess föds styrka.

Partiet måste om det ska överleva som en stark politisk kraft samlas kring en långsiktig strategi, bortom nästa val. Vi ska inte ha en ny valrörelse där huvudbudskapet är att vi inte kan vänta, där makthungern bara var alltför tydlig.

En ny partiledning måste återskapa socialdemokratin till ett samhällskritiskt parti, där politikens utgångspunkt är insikt om samhällets missförhållanden. Den avgörande frågan gäller samhällssolidariteten och en ny partiledning måste ägna all kraft att klargöra att solidaritet och effektivitet inte bara går att förena; solidariteten och jämlikheten får samhället att växa. Där måste partiet samlas, här måste den avgörande striden stå, också på europeisk nivå. Misslyckas vi här är partiet dömt.

Framgång förutsätter att partiets ledning mobiliserar de stora intellektuella resurser som finns inom socialdemokratin, använder samhällsforskningen och lyssnar på och själv tar del i debatten.

Med de kraven är de få av de namn som hittills nämnts som håller. Ett sådant är emellertid Lena Sommestad, professor och tidigare miljöminister. Hon kan formulera vad den socialdemokratiska berättelsen borde vara, hon har djupa insikter i samhället och hon vet var partiet måste stå i kampen mellan kapital och demokrati. Med tanke på hur urvalsprocessen nu går till har hon kanske inte så stora chanser att bli partiordförande men hon borde definitivt ingå i en ny partiledning.

Carl Tham
Samhällsdebattör och tidigare socialdemokratisk utbildningsminister

Mer läsning

Annons