Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Palmes S stod starkt

I morgon är det 25 år sedan Olof Palme mördades. Han hade då varit Socialdemokraternas partiledare i 16,5 år och statsminister i 10,5 år.

Annons

Palme ledde partiet i sex riksdagsval. Han vann fyra i meningen att han och partiet kunde regera efter dem. Ser man till väljarstödet ökade det bara i ett av de fyra segervalen. Palme vann egentligen bara ett val, om man ser till att partiet både ökade väljarstödet och bildade regering efter det: 1982.


Palme var partiledare när S förlorade regeringsmakten efter att ha regerat oavbrutet i 40 år, 1976. Det berodde på flera saker. En var att valsystemet ändrades 1970 till att bli ett av de mest proportionella i världen. I nästan alla länder får ett parti som erhåller 45 procent av rösterna mer platser i parlamentet än 45 procent av dem.
Det nya valsystemet var en uppgörelse på 60-talet mellan S och de borgerliga partierna. De var missnöjda med det tvåkammarsystem Sverige hade då. I det gynnades största partiet i val till andra kammaren, som var den direktvalda.
I första kammaren, som valdes indirekt, gynnades det stora partiet ännu mer. Där hade Socialdemokraterna majoritet nästan hela regeringsinnehavet fram till 1970.
På grund av valsystemet kunde Socialdemokraterna få cirka 43 procent 1976 och 1979, men förlora. Ett parti som Margaret Thatchers i Storbritannien 1979 och 1983 kunde få samma väljarstöd och vinna stora valsegrar.
I Sverige hade socialdemokratin en stark ställning. Så var fallet även i Norge och Danmark. Men där hade borgerliga partier varit i regeringsställning i slutet av 60-talet och, eller, början av 70-talet. I Sverige hade det inte skett.


I sitt första val
som partiledare, 1970, fick Palmes S 45,3 procent. Det gav 163 mandat. De borgerliga partierna fick 170. Men med stöd från VPK:s 17 mandat kunde Palme fortsätta regera. 1970 hade Centerpartiet en valframgång och fick 20 procent av rösterna. Partiet ökade särskilt i skogslänen.
De nya C-väljarna, som ofta vanns från S, protesterade mot den flyttlasspolitik S-regeringen bedrev. I den var det meningen att industrier med låg lönsamhet, som bruk i Bergslagen, skulle slås ut och de som blev arbetslösa skulle flytta till jobb där industrin expanderade, ofta i storstadsregionerna. Där växte även privata och offentliga tjänstesektorn.


I valet 1973 hade Centerpartiet stor framgång och fick var fjärde väljares röst. Också Moderaterna gick fram, till drygt 14 procent.
I andra länder, som Danmark och Norge, minskade S-partierna mycket i valen detta år. Partier som byggde sin politik på protest mot höga skatter, byråkrati och invandring gick fram, särskilt i Danmark. I Sverige skedde inte sådant. Statsvetare menar att det berodde på ett par saker. En var att de etablerade borgerliga partierna inte prövats i regeringsställning under efterkrigstiden.
En annan var att Centerpartiet och Moderaterna kanaliserade missnöjet med S-regeringens politik, Centern motstånd mot centralisering (flyttlasspolitiken) och Moderaterna motstånd mot höga skatter och offentlig byråkrati.


Det var nära att borgarna vann valet 1973. Men S och Palme kunde regera vidare.
1976 förlorade S valet, där skatter, kärnkraft och löntagarfonder varit centrala frågor. Efter valet menade några författare att en politik som S bedrivit, flyttlasspolitiken, bidragit till partiets förlust. Den försvagade områden där arbetarrörelsen var stark, bruksorterna i Bergslagen och Norrland. Samtidigt växte Sverige där arbetarrörelsen var svag, särskilt storstäderna.
Att S, och Palme, förlorade valet 1976 var inte det mest anmärkningsvärda. Det var nära att makten förlorades redan 1973. Det traumatiska var att regeringsmakten inte återerövrades 1979, då Palme och S förlorade knappt, med åtta tusen röster.
När Palme vann regeringsmakten 1982 rådde högervåg i västvärlden efter valsegrarna för Thatcher 1979 och Ronald Reagan i USA 1980.


I sitt sista val,
1985, lyckades Palme och S avvärja ett högerpolitiskt systemskifte inspirerat av Reagan och Thatcher, som det stora borgerliga partiet Moderaterna drev.
Olof Palme lämnade efter sig ett parti som var lika stort som han tog över, på 45 procent. I de flesta andra länder med stark socialdemokrati i slutet av 60-talet hade S-partierna på 70-talet och första halvan av av 80-talet blivit de 30- till 35-procentspartier som S i Sverige nu sägs ha blivit. Att så inte skedde redan på Palmes tid var en bedrift av honom och den då starka arbetarrörelsen.
Robert Sundberg
 

Mer läsning

Annons