Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Perestrojkan segrar

/

Annons

Den 9 november 1989 beslutade det Östtyska Kommunistpartiets politibyrå att tillåta privata besök i Västtyskland, dock med det tillägget att ansökan skulle göras och beviljas. Trycket som uppstod ledde dock till att gränsvakterna sent samma dag öppnade gränsen helt mellan Öst och Väst. Då hade Berlinmuren stått sedan 1961. Bakgrunden till Kommunistpartiets mer mjuka inställning till att det egna folket skulle kunna besöka väst var utvecklingen i Sovjetunionen. Där hade ledaren Michail Gorbatjov drivit igenom det han kallade glasnost (öppenhet) och perestrojka (nydaning). Murens öppnande var symbolen för östblockets fall. Därefter utropade fler och fler dåvarande sovjetrepubliker sin självständighet.

Arbetarbladets ledarsida kommenterar utvecklingen den 11 januari. Skribenten såväl gläds åt utvecklingen i öst som oroas för västs reaktioner. Det är en stycke historia, värd att läsas än i dag.

11/11 1989

I praktiken är muren i Berlin raserad. I perestrojkans spår har symbolen för Europas delning i två ideologiska oförenliga maktblock sopats undan. 

Michail Gorbatjov framstår allt mer som vår tids store samhällsreformator. Hans politik har på några få år radikalt ändrat förutsättningarna i världspolitiken samtidigt som den inneburit en genomgripande förändring inom Sovjetunionen och dess allierades gränser. 

Den kulturrevolution som vi nu upplever i perestrojkans spår skapar möjlighet till avspänning, fördjupande kulturella kontakter och växande ekonomiska förbindelser i hela Europa. 

Låt oss hoppas att fredagen den nionde november 1989 för all framtid kommer att framstå som den dag då grunden lades till en ny europeisk gemenskap. 

Låt samtidigt inse att en snabb och dynamisk utveckling också skapar risk för motaktioner.

Det är nödvändigt att ledarna i de stora väststaterna är vuxna att möta de förändringar som nu sker i öst.

För det första är det viktigt att inget sker som hotar den säkerhetspolitiska balansen. Framgångarna i nedrustningsförhandlingarna är säkert ett av de viktigaste bidrag som NATO-staterna nu kan ge perestrojkan i öst. 

En utveckling i de båda tyska staterna som upplevs som ett säkerhetspolitiskt hot mot Sovjetunionen kan lätt utlösa en reaktion mot Michail Gorbatjovs politik.

Mitt i all glädje över att perestrojkan slår igenom i östeuropa finns det därför skäl att varna för okloka reaktioner i väst. 

De omvälvningar som nu sker i östeuropa är ingalunda kontroversiella. Det finns naturligtvis krafter som vill söka sig tillbaka till en förgången tids framtvingade stabilitet. 

Därför är det viktigt att de politiska ledarna i väst ger ett positivt gensvar på förändringen i öst utan att agera så att säkerhetspolitiska och andra legitima nationella intressen hotas. 

Vid sidan av säkerhetspolitiken utgör den akuta ekonomiska krisen i Sovjetunionen ett hot mot perestrojkan. En positiv västlig reaktion på öststaternas erbjudande om ekonomiskt samarbete kan ge förnyelsearbetet nödvändig draghjälp. 

Michail Gorbatjov har öppnat dörren till en öppnare fredligare värld. Nu väntar vi på ett verkligt positivt västligt gensvar på hans inbjudan. 

Sören Thunell

Mer läsning

Annons