Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pippi? Borg!

/

Annons

Likt Joakim von Anka vaktar Anders Borg över sina guldmynt. von Anka älskade att vältra sig i högen av glänsande mynt, Borg håller hårt i miljarderna. Han verkar närmast besatt av att uppfylla regeringens ekonomiska mål: Den som spar han har.

Vad pengarna ska användas till en fråga som söker sitt svar. Men de kan vara bra att ha om det, som för några år sedan, drar ihop sig till en ny ekonomisk vargavinter, med isstormar, snöchocker och banker på gränsen till kollaps.

Ekonomisk stabilitet har varit regeringens främsta mål, och vägen dit har gått över sänkta bidrag, raserande av trygghetssystemen, drastiskt sänkt a-kassa och transport av sjuka och långtidsarbetslösa till socialen.

Om klyftorna blir djupare, orättvisorna tydligare och skillnaderna mellan den som har och den som icke har, tillåts växa skapas ekonomisk dynamik. Så lyder teorin, och den har under fyra år omsatts i en praktik som lämnar arbetsmarknaden att sköta sig själv.

Arbetslösheten, ännu kring 7–8 procent, har förvandlats till ett problem på marginalen, omöjligt att göra något åt om man inte satsar gigantiska belopp för att få människor åter i arbete. Men Borg omfamnar miljarderna, de ska läggas på hög. Välfärdssektorn utarmas av den sortens kameral ekonomisk förvaltning, vilket är meningen.

30 000 jobb har försvunnit i vård och omsorg, arbetslösheten ligger kvar och är, spår OECD, 7,5 procent om tre år, trots fortsatt hög tillväxt. Men regeringen förblir passiv och lutar sig mot Fas 3. Infrastrukturer lämnas medvetet utan åtgärder och förfaller, men stabilitet råder.

OECD delar ut MVG till Borg och Reinfeldt, som skrockande av belåtenhet tackar för liknelsen med Pippi Långstrump, så stark är den svenska ekonomin, enligt OECD. Ingen ställer då den självklara följdfrågan: Vad gjorde Pippi med sin förmögenhet? Lät den arbeta för goda och nyttiga saker.

Men Borg föredrar sparandets ideologi. Överskotten skyfflas sedan vidare till de mest förmögna. Den sortens ekonomiska transfereringar sätter fart på hjulen, enligt de doktriner som förenar Anders Borg och Ronald Reagan.

Den europeiska ekonomiska centralorganisationen, som aldrig ställt sig på den europeiska löntagarens sida, ser hellre sparande, förvaltande och en tuktad offentlig sektor än investeringar i det allmänt nyttiga. Då kan Sverige inte få annat än högsta betyg.

Mer läsning

Annons